Det är inte utan att det fascinerar litet; kampen mot klockan. Ikväll slogs ett helt gäng med cyklister mot den runt Alnön. Ön vann. Kampen är ännu vackrare ensam mot klockan. I alla fall för dem som tittar på. Jag har inte mycket erfarenhet av tempolopp, jag vet bara att det är jobbigt. Kessiakoff fick till det fint idag, igen. Helt sjukt vad bra han är. Men det visste vi ju redan.
På lördag är det Broarna runt. 150 km. Etthundrafemtio. Det längsta jag cyklat i år är 60 km, under samma pass alltså. Det blir spännande. Har hittat lite tryck i benen. Faktiskt så är jag lite smånöjd med hur det utvecklat sig senaste tiden. Varje pass gör skillnad. Bara jag har tålamod och vågar lita på att passen verkligen gör det, skillnad alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar