Det är som en ritual. Uppvärmning, intervall, vila, intervall, ansträngning, avslappning, hitta rytmen, komma ihåg att andas, slappna av. Dagens pass kändes som om jag sattes på ett spår och jag bara gjorde. Precis som förut men ändå lite annorlunda, lite bättre, lite mindre dum... Nu jävlar!
Gårdagens pass var en ren styrkedemonstration. Inte av mig utan av min flickvän, Bodil. Regn, skitväder på riktigt. Det är såna dagar som skiljer ut de som har det från de som inte har det. Det var fostrande 12 km löpning och jag blev allt lite trött jag med...
10 kommentarer:
Nästa lördag kommer du också uppleva känslan av att sättas på ett spår och bara åka med... Fast med en helt annan destination.
Den rälsbussen blir trevlig! Tur att jag tjuvtränade med Björnen & Co i helgen...
Axelbanden på? Inomhus? Varför? Frös du? ;-)
Annars sitter ju inte brallorna uppe! Kan ju inte ha brallorna med axelbanden nere heller!
Nej, det är klart, fotas man för jämnan på trainern så är det väl viktigt med hur man ser ut.
Rätt. Axelband på. Man vill ju inte cykla med brallorna runt fotknölarna!
Jo, testa, det är kul. Man får jättemycket uppmärksamhet.
Hahaha det är så sant så sant. Då kan man tatuera in sponsorerna på baken så får de full exponering ändå!
Är det bara jag som tycker att du är märkligt lik Tom W på denna bild.
Jag kör med axelbanden nere. Stor skillnad.
Skicka en kommentar