Jag har försökt sedan 1998 att lägga av med cyklingen. Skulle vilja påstå att jag aldrig varit så nära att lyckas som i lördags. Hela jävla kroppeländet värkte för varje skejtskär jag tog. Vädret var fantastiskt, spåren ännu bättre och jag skulle nog vilja påstå att jag hade medvind hela tiden. Men, det är svårt att njuta när det gör ont.
Förra veckan var fin, om man gillar att jobba mycket. Stresspåslaget var mysigt, lite nervös var jag fler än en gång, vilket givetvis gillades av mina kollegor. Kanske inte kan påstå att det var jobb hela tiden, men att vara på spänn från mötet vid frukostbordet sju på morgonen till avlämning kring midnatt sätter sina spår. Kanske var det en bidragande orsak till det osköna lördagspasset. Jag hoppas det. Annars stänger jag kapitlet idrott efter nästa.
På ett sätt skulle det vara grymt skönt att lägga den här skitidrotten bakom sig, slippa göra UCI's idiotprov och bara rulla 29a när solen skiner.
2 kommentarer:
Äsch gör som jag och rulla 29a och spy galla över UCIs fjanterier. Det finns ju alltid svart-rejs =)
Ge mig ett år eller två så är jag med på en helhjärtad boulesatsning.
Skicka en kommentar