Jag beställde ett paket för någon vecka sedan. Följer som vanligt förloppet, som jag alltid gör när jag väntar på något jag vill ha, på nätet med trackingnr. Några gånger om dagen. Paketet strandar i sortering i några dagar. Tills plötsligt en fredag då det rasslar till och det står att läsa att mottagaren, dvs jag, ej är anträffbar. Ingen har sagt något, ingen telefon har ringt och vid närmare kontroll så har heller ingen knackat på dörren. Posten har dragit en fuling och chansar på att ingen är hemma en fredag förmiddag. Inte kan ju de veta att vi är föräldralediga. Det är nu det roliga börjar. Jag ringer till Postens kundtjänst och frågar vad de håller på med. Får till svar en mycket bra fråga: "Är du säker på att ingen varit hos dig och försökt leverera paketet?" Sug på den ett tag. Låt frågan sjunka in. Det hade varit grymt. Om de hade försökt utan att få kontakt med mig och jag faktiskt vetat om det. Att de försökt. Därefter jagat stackars kundtjänst... En bra kontring av dem, minst sagt. Min vana trogen vill jag ha ett telefonnummer till chauffören, jag kan ju åka och möta dem vid någon annan lossning, tänker jag. Icke. Frågar därefter om de tänker sig att köra ut det igen, samma dag. Icke. Givetvis. Det visste jag men fråga ska jag. Följer upp med att undra vart jag senare samma dag ska kunna hämta ut paketeländet och får nu till svar att det inte går, förrän på måndag. Kortslutning. Soporna på Posten ljuger ihop en saga om att de inte kan lämna paketet, vilket får till följd att jag först och främst inte kan hämta ut det, sedan måste jag lägga tid och pengar på att själv hämta ut det, hos Postens ombud. För att de inte orkade kliva ur bilen. Hemma hos mig. Vilket var den tjänst som var köpt av mig från Posten. Ringer några gånger till världens mest onödiga kundtjänst och förlikar mig med tanken att hämta paketet på måndag. FFWD till måndag. Avi i brevlådan om att paketet finns att hämta ut. Roddar med hämtning, väl hos ombudet börjar de leta bland för små paket, jag anar oråd. Givetvis finns inte paketet utkört. Fukushima.
Jag ringer så pass ihärdigt till kundtjänst att operatören med gråten i halsen lyckas göra ett ärende av mitt försvunna paket. Men givetvis utan att kunna ge ett svar på när och hur jag ska få mitt svar. Vid det här laget gillar jag inte Posten och Postens kundtjänst börjar känna igen mitt mobilnummer. Denna totala kundförnedring som Posten använder sig av vid det här tillfället övergår mitt förstånd. Det är en känsla av total maktlöshet. Jag får känslan av att om bara jag lyckas få tillbaka en spillra av det jag beställt så ska jag vara mer än lycklig. Det skulle absolut vara bättre om de inte hade en kundtjänst. Efter ett dygn får jag faktiskt ett svar om vart mitt paket är och jag kan senare hämta ut det. Jag gillade inte direkt det faktum att de ljugit om det faktiska förhållandet vid den påstådda utkörningen så jag fortsätter att älta. Efter en vecka får jag till svar att de faktiskt kontaktat chauffören och denne hade kunnat styrka att hon ringt på vår dörr flera gånger mellan 13 och 14 på fredagen. Det var bara det att enligt Postens trackingsida så gjordes utkörningsförsöket kl 10:30...
Behöver jag säga att jag fortfarande väntar på en bra förklaring från kundtjänst?
Annars så har jag väl cyklat tre gånger i år. Comebacken dröjer.
8 kommentarer:
Det är lugnt. Det är några veckor kvar till Östgötaloppet.
Hej!
Du har fått mail =)
Det därär standard hos mig. Jag kan sitte hemma och vänta på ett paket en hel dag och så ser man på nätet att de har försökt köra ut paketet.
Igår var en liknande företelse, Då var jag inte hemma och förväntade mig en avi. Det stod även på nätet att de förökt köra ut det utan att lyckats och att de lämnat ett medelande i min brevlåda. Det var inte ett skit i brevlådan så den dagen orkade de nog inte enns svänga förbi huset för avin.
Någon borde göra något....
Skicka en kommentar