En bit kvar

Vi har flyttat en massa i helgen. Jag har haft en otroligt bra timing med mitt obrukbara ben. Som tur är så har jag haft hjälp, både här och där. Det hela flöt faktiskt på rätt bra, fastän jag bara kunde bära kuddar, som mest. Var ändå rejält justerad på kvällningen, eller helt jävla slut skulle jag vilja påstå. Att starta upp dagen på jobbet idag var både vilsamt och precis som en måndag på jobbet alltid är, jobbigt. Kvällen har jag vigt åt att sätta upp lampor mha farsan samt på alldeles egen hand koppla upp det viktigaste i bohaget; marantzen och nautilusarna. Nu kan jag äntligen få till lite kvalitetsavkoppling med högerbenet i högläge. Livet vänder så sakteliga åter.

Bodil har begränsat mitt idrottande nästa år till tävlingsdistanser under timmen, utan klungor och andra svårigheter. Till fots är också bara att glömma men det gör inte så mycket. Löpning har ändå aldrig varit min grej.

Fyfan alltså, de senaste veckorna har det verkligen varit plattan i mattan som gällt. Helt sjukt vad otroligt jävla fantastiskt det går att få allt att lösa sig ändå...