söndag, maj 25, 2008

Ny ordning




Ja, det känns som igår det var den 15e januari och jag började mitt

kadensbloggande. Undra hur många som hittar hit nu? Det har ju hunnit ändras en del och invanda mönster är svåra att bryta. Men, det känns som om det är dags att sparka liv i den här sidan. Den är mer hemma, mera jag. Behöver inte tänka lika mycket på vad jag ska skriva om. Jag kan ju tex vara mer elak här, tror jag.

Om en vecka drar jag till Tyskland, känner mig under the ice nu faktiskt. Synd, jag som kände att jag hade en fiiin formtopp på gång. Skövde kändes fint, jag gick ut så satans lugnt, tog det lugnt hela tävlingen, men väggade ändå. Tänkte hela tiden att jag skulle sejfa och få en bra start på säsongen med en topptjugo. Fan, jag skulle ha laddat istället. Eller nää, kanske var bra att få en fin 16e ändå, det är ju ändå min näst bästa placering i karriären. Fan vad jag ska vara topp tio på SM, fatta. Fattar inte att jag kunde vägga, eller att jag kunde bli trött av att cykla sakta. Rätt skumt faktiskt, kanske beror det på min avsaknad av tävlingsfart eller nåt, eller så var 82 km för långt, satan vad trött jag blev på slutet. Fan såg suddigt och krampade mig fyrkantig, av att cykla sakta!? Jag gjorde ju ett försök med två mil kvar att komma loss, märkte att de andra i klungan tappade när KolmårdsNiclas körde på över ängarna. Jag hade inga problem med den farten så jag laddade på stigarna. Men kanske jag är för kass på att cykla snabbt på stig eller nåt för det enda som hände var att jag satte framhjulet på en hal rot i en höger och fick sätta ner foten och få kramp, sen var jag sist i klungan och nämnde Kolmårdskille gick loss och blev tia. Fan, sen kom vi ju efter ett tag till strupen och jag var chanslös, tappade två minuter på sista km. Det ska inte hända igen.

Fan, har ju testat mig en del under vintern på lite olika sätt. Ganska så kass faktiskt. 429W kom jag upp i som mest och det var inte ens Padilla. 409 på Padilla. Skitkropp, räkna ut vikt/effekt på min kroppsvikt så är jag en lastbil med moppemotor.

Imorse kände jag mig som grannkatten; fet.

Han Rod Stewart stod och spelade utanför mitt fönster igårkväll, satan vad de levde om.

4 kommentarer:

Tom sa...

Klart som fan vi hittar hit. Bra att du skriver här, befriande att få svära fritt nånstans. Gaska upp dig nu för helvete!

Miike sa...

ja fy fan, nu slutar vi med Kadens o släpper tangenterna fria.. Nu när vi har levt med en fasad framför oss mot yttre värden! tur att ingen vet vad som händer bakom kulisserna

Rickard Mattsson sa...

Har du bloggat på nåt annat ställe? :)

Nordström sa...

Nu vill jag ha en uppdatering här!