P2

Nää jag snackar inte om mina gamla Scott Twintips. Mötte upp med ett gäng cyklister på timmervägen denna något cykelovänliga morgon. Innan hade jag skjutsat Bodil för hon har friluftsdag med jobbet. Undra föresten när det kommer att ske med Sund Birsta? Att vi gör något gemensamt, ICKE jobbrelaterat. Näää mer arbete är INTE en belöning för väl genomfört arbete. Ok, nu är det toklugnt in the office men jag misstänker att det går över, eller så får jag cykla på heltid snart. Det löser sig. Nå, åter till mötande av cyklister kl 0900 en nollgradig och regnig lördagsmorgon. Till min glädje men knappast förvåning så var Sundsvallscyklisternas hårdaste man med, Robban. Då kan man vara helt säker på att tempot blir jämnt och hårt. Det är bra. En regnig nollgradig lördagsmorgon är inte jag ute efter att titta på naturen, jag vill lida. Hade jag inte önskat att lida så hade jag stannat hemma, druckit kaffe och lyssnat på bra musik. Imponerade stort på mig själv då jag drack för första gången under passet efter en och fyrtiosju. Troligen personligt rekord. Försökte så gott det går att få fart på benen, slappna av och liksom bli effektiv. Det gick väl sådär kanske men vissa stunder så satt det där; rundtrampet. Andra kändes det mest som jag gjorde mitt bästa för att hålla emot trampet. Men det var fint. Tänkte fota, jag fattar inte hur cyklister hinner fota under passen. Det kan bero på att de inte har Robban i klubben...