SmutsSvart

Jag är nu mitt upp i den värsta av mina periodiserade träningsveckor, viloveckan. Jag får så mycket tid över, igår skulle jag tvätta en cykel, det slutade med att jag tvättade bilen och tittade på hockey hos Björn med Gullefjun och lösgodis. Och jag gillar inte ens hockey. Jag tror de unga åren på månskensrinken i Indal har satt för djupa spår i min själ och förluster med över 30 mål i baken har nog gjort sitt till. Men jag gillade nog att spela och jag avslutade min karriär med stil. Ett ögonblick och en känsla jag kommer att ha med mig resten av mitt liv. Jag spelade forward har jag för mig, spelade fult, hårt och bråkade med alla. Det kan vara svårt att tänka sig om man bara träffar mig civilt men jag var/är en ful jävel när det kommer till kritan. Jaja, i sista matchen, sista anfallet så kommer jag fri med målvakten, jag åkte väl söder motståndarna misstänker jag för kämpa det kan jag. Då händer det, jag som aldrig kunnat avsluta är helt iskall, fintar och drar ett stenhårt, spikrakt dragskott rakt upp, då menar jag bokstavligen, klockrent i det högra krysset. Lätt det snyggaste målet jag sett. Tränaren fäller följande kommentar när jag byter: "varför har du inte gjort sådär tidigare?" Ja det kan man undra... Men se vad lite avslappnat förhållningssätt kan göra för prestationen. Jag visste ju att inget spelade någon roll längre så det gjorde ju inget om jag skulle misslyckas. Därför gick det bra. Det förhållningssättet försöker jag ha med mig idag med, vem bryr sig om det går på tok?

Min cykel är fin, eller hur? Lite skitig bara. Jag har haft lite "issues" med sittställningen men det börjar nog arta sig. Ska ändra sadelhöjden enligt den fina formeln inseam x 0.883. Jag är så jävla sugen att träna hårt igen, har ju för fan vilat i två dagar nu. Imorgon blir det 4x4.