Det är inte så många som lockas till cykelsporten. Under min uppväxt har jag fått höra att jag inte är som alla andra. På jobbet är det samma sak, många undrar vilket fel jag har som tycker att det är intressant med fem timmars cykling när de knappt står ut med att promenera sträckan mellan hemmet och bilen, bilen och jobbet. De kanske har rätt, man måste nog vara lite justerad i huvet innan man ger sig på något dylikt. 8 minuter intervaller där man kliver över 185 i puls är väl kanske inte så skönt, 3 timmar distans på sunkiga grusvägar är väl inte heller det så enkelt att tycka om. Men, när man väl börjat uppskatta dessa ting är det svårt att vara utan. Det är som musik, det som är lätt att gilla blir man snabbt less på. Jag som alltid undrat varför man lysnnar på Jazz, har faktiskt numer några skivor och har lite svårt att sluta lyssna på dem när de väl börjat spela.
Ikväll blir det en sammankomst att skriva hem om. Många kamrater som förvillat sig långt från det Västernorrländska lugnet är tillbaka och det verkar bli en hel del äppeljuice i omlopp. Imorgon blir därför första dagen på en vilovecka, de är lätta att tycka om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar