Det blev en i finplast...

Efter mycket vånda. Beslut är mycket enklare att ta när någon tar dem åt en. Lånecykeln skulle på jobb igen vilket ledde till att jag fick skaffa mig en egen. En tur idag och jag hade bestämt mig. Jag tror att den här ramen är som en sån där fantastisk låt som växer och växer tills man  inte kan vara utan den. För idag var det jävlar i mig nära till cykelhimlen.

Ramsetet är helt färglöst. Passar mig bra. Rören ser lika förtroendeingivande på den här som på den cykeln jag provade. Det bästa är nog ändå det väl tilltagna utrymmet för backdäcket. Både plats för många tum och  några hekto lera. Ändå är kedjestaget rätt kort vilket kändes väldigt bra under cykelturerna.

Ganska trevlig ram tycker jag. Kostar inte en halv miljard och svarar fint på tilltal. Geometrin måste varit stöpt efter min kropp för den passar mig bättre än förbannat bra. Vad väger den då? Jo. 1380g. Det här är ju en Composite, giant gillar ju att döpa sina olika kolfiberramar olika. Composite är den billigaste sen kommer Advanced och så slutligen Advanced SL. Läste ett uttalande om att det kommer en Advanced SL 29er till sommaren. Gissningsvis lagom till en rätt stor tävling i Londontrakten. För en tjockis som mig duger den här.

XTC Composite 29er

Så äntligen står det en 29a i skrubben igen. Ett helt år har gått sen förra besöket. Den här gången är det vrålstelt i baktriangeln. Panikmeck inför NM på södra vilket kröntes med ett otroligt antiklimax... fan det var dyrt att åka två varv Sportklass. Inte mindre än 550 skattade kronor ville de ha av mig. Icke. Hann med några varv på banan under fredagen och några varv på "min" bana på lördag och söndag. Det första som slår mig när jag rullar ut är att jag hittat hem. För mig finns inga alternativ till 29er. Allt annat är sämre. Det är som att jämföra längdskidor med alpinskidor. Fast ändå inte. Om man nu inte skulle kunna åka lika bra uppför på alpinskidorna som på längdskidorna. För det kan man på en 29a. "Min" composite är en budgetvariant med X7 och giants enklare hjul. Funkar hur bra som helst. Tangerade mina tider på min bana, satta på en 85-tusenkronorscykel men keramiskt överallt. It's all about the bike. Eller?

Men.

Compositen är hur solid som helst. Känns rapp och svänger bättre än ett par korta slalomcarvers. Åter till ordet "men". Det är ingen Anthem X 29er. Den ger dig inte det där lilla extra som den heldämpade hojen gör, utför, uppför, tvärsför på stig. På AX.en siktar du och trampar, på den här måste man anpassa sig litet. AX.en är en friåkningscykel som är en XC-raket. Det här är en XC-raket. Man glömmer så lätt vad en AX gör för stigcyklingen, vad rötter och stenar försvinner och vad det kan rädda bakdäcken från genomslag. Fler än en gång satte jag mig lite fint på sadeln lagom på en rot eller sten. Så kan jag göra på en AX men inte på en Composite. Minst 98,5% av Sveriges långloppscyklister åker snabbare på en AX29er än en 26 HT eller FS. Det skulle jag kunna sätta rätt mycket pengar på.

Vilken ska jag välja då? I söndags var det en glasklar fördel för AX29er men så råkade jag rulla litet ikväll... Fan.

TCR Advanced SL 2012

Det är svårt att göra en ny cykel rättvisa medelst mobilkamera samt sisådär med fotokunnande. Men att blogga handlar ju om att förmedla sig så snabbt som möjligt. Ni får hålla till godo. Nya lineupen ser mycket fin ut. Ramarna har fått mer formade rör, så pass att formen kanske är viktigare än färg och hur ljuset träffar de olika ytorna gör mer för utseendet än tidigare. Sen har vi ju overdrive 2 framme i fronten som ska styva upp osv. En öppen standard för alla andra att ta efter. Giant-hjulen ser bra ut. Såg bara de enklare men de rullar på DT-nav med egna fälgar. Kändes lätta och fina och gott alternativ till Mavic. Tubeless ready ska de vara, vilket är på tiden. Jag ser fram emot att titta närmare på Defy Advanced SL då jag tycker den ser mest intressant ut. Komforträser, dvs en GT-vagn för oss dödliga...

Published with Blogger-droid v1.6.2

Bron runt

Micke ville rycka från start, jag var inte lika övertygad i år. För nåt år sedan hade det varit givet, nu med det gångna året i bagaget så ville jag helst av allt ta mig runt de 12,5 mil som stod till buds och känna igenom kroppen, huvudet och allt annat som hänger ihop med en nummerlapp på ryggen. Det blev körning tidigt av den tidigare nämnde, givetvis. Det blev lucka och en utbrytning. Jag tog det lugnt och körde med huvudet. Benen var riktigt grisiga när vi rullade igång, aldrig, aldrig ska man vila igen inför en tävling. Men det fanns ju några mil att komma igång på. Många blev stressade av utbrytningen, vilket jag drog nytta av och gick bara fram och petade. Jag visste att jag var tvungen att köra snålt som satan om jag skulle ha en chans att vara med hem. För det var ju givetvis det andra målet efter att gå runt; att vinna. Givetvis. "The greatest comeback since eastern Sunday" hade inte varit fel. Men jag var aldrig riktigt nära, det var en hel del cyklister med bra mycket bättre motor än jag och trots att jag snålåkte bitvis så hade jag inte "det" i benen sista milen. Men jag är nöjd och glad ändå. Det är ett stort steg från att ha som mål att KUNNA GÅ ett varv runt Sidsjön till att kunna köra på i tolv mil med rejäl insats på cykeln. En stor seger för mig. Väldigt stor. Kanske det viktigaste jag gjort på en cykel.

XTC 29

2012 blir det äntligen dags för en giant-tjunia i dyrplast. Jag har lagt beslag på en redan. Den här gången vill jag inte bli utan. Utan att ljuga eller vara för färgad måste jag säga att den är det mest brutala jag sett söder om rena DH-riggar, när det gäller dimensionering av rören. Helt sjuka doningar, så långt ifrån aero du kan komma. Härligt. Lätt? Ingen aning men lätt snyggaste ramen på marknaden.

Published with Blogger-droid v1.6.2

Det börjar att närma sig, den fantastiska upplevelsen att få tokvägga på riktigt. På lördag. Det är torsdag idag. Jag har fortfarande inte bättrat på någon cykelsolbränna med hjälp av ett rejält distanspass, får helt enkelt ta det på lördag. Jag har ingen anledning att lägga någon dimridå eller på förhand förklara min dåliga insats med att jag är ur form, jag är faktiskt i riktigt hygglig form. Det kändes fint i måndags, jag orkade vara med snabbklungan runt ön på timmen, det är ju strax över fyra mil runt. Naturligtvis är man ju inte i form förrän man kan gå solo runt på timmen, men någonstans ska vi dödliga börja. Som kuriosa verkar det inte som någon klunga varit riktigt i närheten av Tom's solotid, vilket ju inte är annat än jävligt mäktigt, 56.10 runt en ö som är ca 40,5 km och har en del knölar... Dessutom har vägen kurvor och nästan en vändpunkt vilket gör Mr Ts prestation än större... Satt och smygkikade litet på giant 2012 i förra veckan. Det kändes bra. Sommaren 2011 är den första sommaren sedan 2002 som jag inte köpt en eller flera nya cyklar. I år var ju den stora nyheten FS-29a och något som jag tänkte köpa in mig på, men jag fick annat att tänka på, liksom och har mest ba
ra varit överlycklig över att kunna cykla. Ska sanningen fram så är den som står där ute i skrubben rätt svårslagen som cykel. Trots att Kadens skrev att ingen FS-giant väger in under 10 kg så vägde min några gram under nio i racetrim och storlek large...