Mot klockan

Det är inte utan att det fascinerar litet; kampen mot klockan. Ikväll slogs ett helt gäng med cyklister mot den runt Alnön. Ön vann. Kampen är ännu vackrare ensam mot klockan. I alla fall för dem som tittar på. Jag har inte mycket erfarenhet av tempolopp, jag vet bara att det är jobbigt. Kessiakoff fick till det fint idag, igen. Helt sjukt vad bra han är. Men det visste vi ju redan.

På lördag är det Broarna runt. 150 km. Etthundrafemtio. Det längsta jag cyklat i år är 60 km, under samma pass alltså. Det blir spännande. Har hittat lite tryck i benen. Faktiskt så är jag lite smånöjd med hur det utvecklat sig senaste tiden. Varje pass gör skillnad. Bara jag har tålamod och vågar lita på att passen verkligen gör det, skillnad alltså.

Lättroad

När jag rullade ut ikväll så visste jag precis vad jag skulle göra. 4 intervaller på banan. Varje intervall består av tre varv och härligheten tar mellan 9,5 till 10,5 min att släpa sig igenom. Jag visste vad som skulle göras och det var tur, för jag var satans trött, satans seg och allmänt rätt tveksam till träning. Det som är så bra med ett sånt här kort varv är att varje sväng,varje sten, varje igångdrag görs många gånger med inte alls så lång mellanrum. Varvet har heller inga långa stigningar som förstör intensiteten. Det går helt enkelt att bli trött under tiden som det är roligt. Någotsånär. För ute på tredje varvet börjar det strama litet i andningsmaskineriet. Benen stumnar litet av varje liten felmanöver, däcksläpp eller bara ändå. Som mtb ska vara. Efter en tid därute kom jag på att jag skulle göra en snygg bild på garmin connect. Alltså bara hålla mig till slingan, hela passet. Tyvärr blev jag lite suddig mellan ett par av intervallerna och åkte vilse... Det är inte lätt.

Fjäll

Då vi var i fjällen i helgen så passade jag på att rulla ett par pass medan andra sprang en hel jävla massa mil. B skötte sig bra och ramlade in på en femte plats i damklassen på korta banan. Hur nu 13 km kan kallas kort inom löpning är en annan femma men det är i alla fall kortare än 43km. Micke avrådde mig å det bestämdaste att ens komma på tanken att springa den i framtiden. Inte för att jag tror att jag skulle känna mig bekväm i att göra så många mil på fjället till fots med den här skröpliga kroppen, men jag tackar för rådet, tills vidare.

Där i närheten av vår stuga i Edsåsdalen så ligger Renfjället med tillhörande Vita renen. Cyklade dit på hala spångar och myr. Det var roligt. Ni som känner till min åsikt vad det gäller cykel på myr förstår mängden ironi i föregående mening. De nya Rubenorna var inte gjorda för blöta spångar och  myr. Inte heller cyklisten. Dagen efter höll jag mig till den tio minuter långa grusbacken som leder upp till ledens start istället. Tre vändor orkade jag med innan huvudet och benen gav upp. Det var roligt.

Ännu roligare var det att hänga med Mr T...

Nya däck

Har fått möjligheten att prova ett par nya Rubena Zefyros Top design. Vilken enorm skillnad mot äldre däck från den tillverkaren. Mönstret är extremt lågt och formen gör så att anläggningsytan är smal och mönstret går rätt långt ner på sidorna. Det är nästa spetsigt till formen och rullar så in i helvete lätt. Trodde inte att de skulle greppa alls på sväng men jag åkte tretti sekunder snabbare på min intervallslinga som bara går på sväng...

Published with Blogger-droid v1.6.2

Make the leap?

Jag har tjatat en massa om att sälja en racer, Rabon för att vara mer specifik. Men, efter en hel del funderande och lansering av en massa nytt nästa år så får den rulla ett tag till. Den här ju  faktiskt den bästa cykel jag haft. Det duger. Men. Dags för lite uppgradering. Ska slänga på den FORCE-grupp jag har liggandes och leta upp ett par finhjul.

Redan när jag såg dem på mässan i höstas så kändes de bara så rätt. Svarta som natten och väldigt stealthiga. Lågprofil är ju verkligen TSTWKT också, kanske. De skulle i vilket fall sitta löjligt fint på den vita Rabon... R-Sys SLR... Fan. De snyggaste hjulen helt enkelt.

Men så går ju funderingarna även i aerotecknet. R-Sys presterar "sådär" i Tyska aerotester. Då finns det å andra sidan många aktörer som kan det här med att göra hjul. Men. Hjulen som ska sitta på min fincykel ska ovillkorligen  få vara något annat är just fina. Dessutom måste de gå att träna på. Har aldrig förstått det här med tävlingshjul. Investera i något som lyfter ens favoritintresse till nya höjder och sedan bara använda dem på tävling? Kul. Ett par kolsvarta Cosmic Carbone SLR?

Helst skulle jag ju givetvis prova de nya giant-hjulen, men de är inte lika snygga och kommer inte förrän nästa år.

Inte enligt plan

Eftersom jag hann bli trött på den timme det tog att ta sig runt ön igår så tänkte jag vila litet idag, passa på att måla T's rum och greja litet med saker jag borde ordna. B kom på den fantastiska idén att springa lite stig med tå-handskarna och såg så glad ut efter turen att jag inte kände att jag hade något val än att prova. Hade fram till idag inte provat utan bara hört ryktesvägen att det ska vara ungefär i klass med att åka 29" på stig, alltså skitbra. Höll mig på rätt sidan om halvtimmen men hade ingen längtan att sluta. Det var helt enkelt rätt jävla skoj. Därefter gick planen än mer åt helvete på riktigt och jag spenderade kvällen med att nöta Sundsvalls finest med Kent från Jaggaverken. Sjukt skoj, han fick mig att börja cykla 1993 och jag lägger mig fortfarande per automatik på rulle när det lutar utför!

En bra dag

Det har hänt en hel del idag. Bra saker. Cyklade runt Alnön med måndagsklungan. Chansade vilt på att jag skulle överleva klunga fem; dvs den som ska köra snabbast. Det gjorde jag. Fick vind på näsan också, men har nog lite väl mycket kattunge kvar i benen för att kunna bryta ner den helt med en nacksving. Vi harvade oss runt på höga 1.00. Det är det snabbaste jag tagit mig runt ön. Inte illa för en gammal avdankad idrottsinvalid. Träning i all ära men med en sån här supporter att inspireras av så är det lätt att anstränga sig: