Post semester trauma

Det här går åt helvete. Semester är det jävligaste som finns. Lite som att låta en innekatt vara ute i ett par dagar och sen låsa in den, för resten av sitt liv. Inte bra. Har inte suttit i skrubben sen i torsdags så mina referensramar börjar förskjutas över mot fel del av "livet-ska-inte-vara-roligt"-skalan. Alltså, mitt sinne börjar bli mjukt. fluffigt och mosigt. Som tur var drabbades jag och mina kollegor av en tant på vägen till lunchen. En tant på väg någonstans. En tant i färd med att göra ett filbyte mitt i en dubbelfilig korsning, till den plats i rummet där vi just vid den tiden uppehöll oss. Trots att jag, medelst signalhorn, påkallade om uppmärksamhet om vår existens i tant-tangentens riktning så hjälpte det föga. Inte alls för att vara mer precis. Hon måste ha chockats svårt av att svängen svängde, att det finns ganska så tydliga indikationer på att där just är tvåfiligt passerade henne obemärkt förbi. Jag skulle vilja vara utrustad med en blodtrycksmätare, det hade varit intressant att kunna avläsa det, just då, när tanten nära nog skickar oss en bredsida. Jag tar inget som helst ansvar för vad som hände efter incidenten. Det enda jag beklagar är att jag inte cyklade. Som cyklist har du inget signalhorn men du har fötter, händer och allehanda kastvapen i fickorna på cykeltröjan.

Nästa gång tar jag regnr och hälsar på.

Svart

Herrejävlar vad tråkigt det är att jobba. Förmiddagen gick bra sen väggade jag fullständigt. Starta eget var det ja...

Fick höra att Bandyklubben anordnar svartace på cykel. Sånt borde premieras! Efter den senaste insiderinfon om hur pass smidigt vårt fantastiska förbund är så tycker jag att alla som får chansen att deltaga på en icke sanktionerad tävling bör ta chansen och njuta av den totala friheten samt översköljas av en varm anarkistisk våg av tillfredsställelse.

När jag blir stor ska jag bli cykelpunkare!

Semester vs Jobb: 1-0

Oj, en vecka går fort. Känns bra att vädret hållit igen med det mesta av regnet. Har hunnit med att få några mil den här veckan, typ 35, med snitthastigheten dryga 36 km/h eller knappa 37 beroende på hur noga jag ska räkna. Får väl tacka Seniorklungan på Solleröloppet för det fina snittet. Idag provade jag att vila, det blev några soltimmar i Loning denna fantastiska söndag. Nu är det bara några veckor kvar till nästa semester. Imorrn är det tillbaka i saltgruvan igen... Jippie.

Studs

Årets upplaga av Solleröloppet var en betydligt mera angenäm historia än fjolårets något för fuktiga. Jag är rätt nöjd med hur det kändes i kroppen, så här pigg har jag inte varit på länge. Landsvägstävlingar är knepigt, den fina känslan återspeglas inte direkt i resultatlistan. När vi närmade oss mål så hade jag placerat mig så att jag såg en vägg av cyklister, gav upp och ställde mig upp. Jag tände aldrig till idag, det skulle jag behövt på slutet, varit lite elak. En liten incident som skulle kunnat väckt satan inom. Det är vad som behövs i en klungspurt. Har jag precis insett...

Sa till mina kamrater att det här nog skulle bli min sista landsvägstävling. Som det känns nu så står jag fast vid det. Tycker inte riktigt att det är kul helt enkelt.

Timrå GP räknas inte...

0700

Start sju imorgon bitti. Det är tidigt. Hade glömt att starten går den tiden men det är ju skitbra, då hinner jag hem i tid trots att det tävlingen går i Mora. Tänker stämma kroppen nu snart på Monarken för att se var och när jag ska rycka alternativt släppa imorgon. Det har känts bra nu i några dagar, känns som om det allergiska börjat att lätta, eller så har jag bara blivit van skiten.

Igår var det en som ville köpa Viten, idag... Det går ju inte, idag är det Monark och packning, Inte försäljning. Nä, det ska inte vara lätt att köpa supersport... Ferrari kräver ju att du redan ska äga en eller flera för att få köpa nytt. Det kanske jag ska skriva in i min annons? Jag har förresten hittat min drömbil, eller nja, men den är praktisk. När allt är klart lär jag bara sakna Villan och Vovven... Jag kommer i alla fall att sakna ljudet från den vita när jag åker surdiesel...

Alnön 2

Jag klev av Alnötrampen pga allergi så jag kände att jag borde ta igen sträckan. Rullade ut och körde ett par varv runt Norrlands Hawaii. Otroligt fint, men vilken skitasfalt! Herrejävlar, och jag som gillar dålig asfalt. Nästan så att asfalten mellan Liden och Slättmon är Tysk i jämförelse. Jag blir än en gång väldigt ödmjuk inför det faktum att en klubbkamrat har åkt runt den här ön under 1 timme... Jag behövde 70+ idag... MEN då ringde det ett par gånger!

Annars händer det inte jäävligt mycket. Har ju semester, så allt är i sin ordning.

Tog med kameran, en macka med Nutella och lite annat jox för att stanna till och "njuta" idag... Jag är kass, första varvet kändes ett stopp vid Spikarna för nära starten, på det andra så glömde jag bort. Tänkte stanna vid flera tillfällen men så ringde B och gav deadline. Med lite snabb huvudräkning blev jag då tvungen att elda litet om jag skulle hinna med planen.

Fint det här med kroppen förresten. Igår var jag helt förstörd under sista "kvarten" och framförallt efter passet, idag var jag aldrig nära någon vägg och har känt mig bra odödlig hela dagen.
Vila är skit.

Slättmon

Medelpads rock n' roll distansrunda no1. I alla fall i min värld. När man är vid Slättmon är det långt hem och en massa höjdmeter kvar. Har man då missflyt också så blåser det en del från havet, då kan det bli en trevlig dag. Gjorde distansandet med en twist idag, siktade på att bli ordentligt trött. Jag hade också lite bråttom hem så jag fick försöka att hålla lågan brinnande hela rundan. Köpte kex-choklad och MER i Liden, men de ligger nu i kylen. En flaska vatten blev det, såg suddigt ifrån Timrå och hem, höll på att missa rondellen vid Konsum Haga samt var på vippen att fronta grannen på vår uppfart. Med lite tur gör jag samma sak imorgon och sen ett gratis distanspass i Mora på fredag. Blir fint det här. Tills det gäller, i mitten på juli.

Indalsledenloppet

För ett år sedan sprang jag en kort sträcka bara för att fylla ut laget, i år tog jag en lite längre bara för att det är roligt. Sprang med insidan och höll mig på rätt sida av smärttröskeln. Det blev helt ok och 11,5 km var uthärdligt trots min ringa träningsmängd i löpskor. Svanebo sprang samma sträcka som jag. Sa till nån att jag är nöjd om jag är mindre än 10 min efter, klarade mig med några sekunder till godo. Tror jag iaf. Men det får duga. Imorgon är det Gottne. Sa efter min seger på Timrå GP tidigt i vår att jag ska vinna i Gottne... Inget har tytt på det de senaste veckorna men man ska inte underskatta det undermedvetna så varför inte?

Paus

Jag trodde att det var jobbigt att bli ifrånåkt på Lida, av allt och alla och sedan bryta. Sen trodde jag att 60/120, 30s, 4x4 var jobbigt. Men jag vet inte, jämfört med mycket annat här i livet så är det som en ljum sommarbris. Min moster gick bort i tisdags efter en längre tids sjukdom. Livet är på allvar, inget TV-spel, inga extrachanser, varje sekund som passerar upplevs bara en gång och går aldrig i repris. Ibland är jag bra på att ta tillvara på den tid jag får men som alla andra rusar jag oftast bara på och stannar aldrig upp, ens för att se mig omkring. När jag och Bodil åkte på fjället under senvintern försökte jag verkligen att göra just det, insupa den galet vackra omgivningen och bara fokusera på att vara där. Utan att tänka på, telefoner, obesvarade mejl, löften och annat tjafs. Det är synd och skam att en nära släkting ska behöva gå bort bara för att jag ska lyfta blicken från marken.

Nu har jag semester i en vecka, tiden ska tas tillvara i bästa möjliga mån. Nu ska ni inte tro att jag gått och grävt ner mig. Tvärtom. Men det är nog inte så dumt att trycka på paus i skallen ibland och ta sig en funderar över vad, var, hur och varför. Jag har tur som begåvats med en låg tröskel för vad jag finner roande, så jag längtar redan till nästa 60/120, jag har en stämt träff med en demon på intervall nr 15...

Något för tisdagsträningarna på landsväg?

Trött och bruten men ändå inte så illa

Ja, vad ska jag säga. Hade det inte varit för det runt omkring tävlingen och Giant-loopen så hade jag aldrig åkt ner till Stockholm. Det är inte roligt när strypsnaran dras åt efter några minuters tävlande och inget fungerar. Höll ut så pass att jag fick åka Giant-loopen sen vek jag av mot cykeltvätten och skarvade vidare mot Giant-tältet. Annars så tror jag chefen var nöjd, Anthem X Advanced på placeringarna 1, 3, 6 och 15.

Jag hade dagen till äran rustat hojen med 2,4 Rocket Ron, bara för att. Tänkte att ska jag ändå åka sakta så kan jag väl få ha roligt. Helvetes vilket kantgrepp och snacka om odramatiskt över rötter och stenar. Det blev "lite" trångt i gaffelbryggan men det märktes bara när gaffeln bottnade eller vid annat övervåld. Ska bunta hydraulslangen lite klokare så tror jag det blir finfint.

Nu är det cykelsemester ett tag.

Regndans

Japp, jag hoppas på regn i helgen. Det vore jääävligt bra.

Kvällen har ägnats åt färdigställandet av Xen. Den blev bra, vägde in på 9,4 kg med Innolite. Det får duga... Kanske att den väger 9,3 om jag plockar bort Garminen och de tvåtusen lager eltejp jag har på för att kompensera dess trasiga armband. Om jag hade orkat bry mig kanske jag skulle ha skaffat ett par lättare snabbkopplingar men, jag åt tårta idag, så det vore att visa på stor dubbelmoral / dåligt omdöme... Det är rätt galet, jag tycker 9,3 är lätt för en mtb, det är helt ok för en stel, och mer än ok för en FS, i min värld alltså... Men det skiljer inte mycket i vikt på Innolite-vanliga däck-Stan's mot Tubhjulen med däck. Den kombinationen är lätt. Så, de där svenska tubhjulen som finns i norra norrland blir nog till en lätt kombo...

Nu är bara frågan: Stan'sa 2,4or eller luta sig tillbaka och åka 2,25? Hade jag haft någon som gjorde jobbet åt mig hade jag inte tvekat... Jag kör så jävla mjukt i bakdämparen och vill hemskt gärna köra mjukt i däcken också. Tänk vad mysigt att rulla över mållinjen på söndag och bara vara trött i motorn och inte i kroppen!

Lägg ner?

Fan, som det känns just nu så skippar jag Lida Loop. Är helt sänkt, skulle kunna somna här och nu. Lite surt, jag tycker att hela världen borde asfalteras. Nu. Kanske åker och tröstköper nåt icke idrottsrelaterat istället. Igår köpte jag Band of Horses, Infinite Arms. Kanske kan den med mig i ryggläge få mig på fötter till på söndag?

Downsizing

Jag rustar för när Kina kollapsar: Viten for sale... Eller jag fick smak för jättestor bil när vi åkte till Borlänge senast. SÅ bra att kunna ställa in cykeln efter tävling, eller bara en sån sak som att ha så pass stor bagagelucka att det faktiskt går att stå där och meka när det regnar ute, utan att bli blöt alltså... Men, problemet är bara vilken biltillverkare som levererar nåt som lever upp? Chrysler gör det inte...

Asfalt

Det börjar dra ihop sig till smärtsamma möten på asfalterade vägar. Först ut är Indalsledenloppen, 11 km löpning, på asfalt. Jag känner mig trygg, jag har sprungit 11 minuter den senaste månaden så det ska nog gå bra. Dagen efter är det linje i Gottne, det är bra, träningsvärken har då inte hunnit få djupverkande effekt. Därefter kommer midsommar med Solleröloppet med allt vad det innebär. Jag tror, att det blir jobbigt. Men där någonstans ska jag ha semester också, både ifrån jobb och cykling, tror jag.

Andreas var förbi med ett gäng Schwalbedäck med stor luftvolym. Så än en gång, jag har tubhjul till salu. 1300g väger de, det sitter nästan nya Tufo XC4 (de bästa för svenska förhållanden?), släng åt mig fem tusen kronor och vi gör ett byte. De är väldigt lite använda. Det går att nå mig på 0703131160. Mer, eller mindre info finns här.

Rolig annons...

Hittade den här på happy...

Sån vill jag också ha...

Kompakt

Helgen har varit något annorlunda. Hade som plan att köra några timmar distans idag men jag hamnade av någon anledning i skrubben. En dryg timme är mycket smidigare än tre och jag behöver lida. Nu blir det en blandning av snälldistans i veckan, och lite förskjutning av Borgskalan.

Terapi

Snabbträning idag. En timme i skrubben med 20 min @ VO2max uppdelat på några intervaller. Tror jag. Det är fan nåt i vägen. I kroppen alltså. Jag får mikropausa på intervall två men intervall fem på samma belastning går fint... Jättelogiskt. Det är det mentala som spökar. Sträckan till slutet vs smärtan är mycket större på intervall 2 än 5. På femman är jag ju hemma och kan bara städa av skiten. Jag är en mentalt klen jävel helt enkelt. Eller är jag bara mentalt otränad?

W/kg

Jajävlar. Jag har gjort mitt bästa ett tag nu. Lagt mig hungrig, vaknat hungrig, gått på jobbet hungrig osv. Nu har jag lyxat i ett dygn och är inte ens hungrig nu, i skrivandes stund. När jag åt en massa bacon och ägg och sånt då ramlar det av vikt jävlar i min lilla låda, tyvärr blir jag lite suddig i skallen av det så jag klarar inte en Ferry-diet. Sen är den tråkig också, jag gillar kolisar. För mig går det inget vidare att träna heller helt sockerlåg, jag får lättare kramper osv. Men, gå ner i vikt / lättare att hålla vikt är det utan tvekan.

W/kg verkar skilja en i aktivitet också, jag klarar "bra" i de kortare 10/20, 60/120, och rätt hyggligt på långa 20 min. Däremot är jag relativt min egen prestation kass på fyror, klarar bara några W norr om tröskel. Färskvara är skiten också, jag körde, tidigare i vår, 12 min med högre effekt än vad jag INTE orkade köra fyrorna på i lördags... På två månader... När säsongen är här gäller det att hinna bli kass. Livet är hårt.

Lite bättre...

Världens bästa låt?

Läste i DI Weekend, av alla ställen, att det ska ges ut en remastrad deluxeutgåva av "The Shape Of Punk To Come". Hur nu remaster och deluxe går ihop med Straight edge låter jag vara osagt. Men skivan är bra. Lite sånt som behövs några minuter in på någon trevlig skrubbaktivitet.

Som en trafikolycka...

Jag vill inte, men måste titta... Men herregud, jag fattar det inte. Släpig sång, nån countryinspirerad stämning och allmänt stillsamt tempo. Det borde kunna funka men det går käpprätt åt helvete. Då är ju den här låten "bra" jämfört med den andra...

Världens sämsta låt

De spelar den på P3, Morgonpasset. Varje morgon, ungefär samma tid, ca nu. Tydligen har människan fått släppa två låtar också, bägge väl kvalificerade till rubriken för det här inlägget. Jag var nu tvungen att googla fram vad hon heter. Hon heter Melissa Horn. Fyfan. Nån slags textrad om "jag kan inte skilja på... om jag vill va med dig... skada dig..." osv. Nu har hon släppt en till. Jag kan i alla fall skilja på vad jag vill göra när jag hör hennes musik, jag vill stänga av radion!

Löpning

Inspirerad av bröllopsparet i helgen så gav jag mig ut på ett sväng för att tassa litet. Oj. Det kändes konstigt. Snacka om avig rörelse. Löpekonomi när den är som bäst. Ska försöka att köpa mig snabb idag, ett par dynglätta snabbskor borde ju kapa min miltid med fem minuter, minst. Om jag får tro marknadsföringen. Hur långt sprang jag då? 12 min. Har ont i benen idag. Men det det kan faktiskt även bero på att jag kompensationstränade och körde fem trettiosekundare i skrubben direkt efter.

Hämtade en ram anpassad för stora hjul igår. Hade det stått något annat namn på den, typ något handgjort asientillverkat, då tror jag priset varit en bit norr om 10'. Snacka om skulpterade rör... Nu saknas bara gaffel och hjul då...