Volbeat -skrubbmusik!

Fyfan... Mary Ann's Place... Bästa låten jag hört, på ett tag. Skicka på 8 kg och 50 i kadens, sen är det bara att hålla i sig.

Fredag och lördag har spenderats på väg till i och ifrån Mora. Tjejvasan med nya förutsättningar vad det gäller valla och service. Jag var Smörechef, det blev smörebom, tårar och "aldrig mer"... 1500 spänn för ett inlämnat skidpar med proffsvalla har aldrig känts så prisvärt som kl 10:40 i Hökberg. Väntan fram till att B dök upp i Moraparken är inget jag unnar min värsta fiende, eller jo förresten, det kan de få. Jajävlar, antingen så lär jag mig valla på riktigt eller sparar pengar till att bekosta proffsvallandet... Cykel är en mycket billig och enkel idrott, bara att åka och hålla käft. Det enda som är fällande är diet/tid lagd på tröskel. Jag har straffkommenderat mig själv in i skrubben vid tresnåret för möte med de innersta demonerna.

Vårkänslor

Idag borde jag ha vaknat upp på ett hotell i ett mera lagom tempererat land än Sverige med en hel dags serpentinsvängsnötande på "to do list'an" och inte det här. 16 grader i lägenheten, troligen lägre då termometern är placerad ovanför det enda element som inte bara står på, utan även ger fullt. Vår lägenhet är så pass dåligt tätad att det fläktar rätt friskt inne ibland och min garderob måste vara oisolerad eller i alla fall en del av isoleringen för kläderna är så kalla att de knappt går att ta på sig. Jag lägger ut valda plagg kvällen innan numer... Jag har inte kollat tempen i skrubben men att cykla de första femton utan långärmad tröja är rejält oskönt även i vindstilla; perfekt för slagvolymsträning mao. Jag är riktigt less på denna vinter nu. Två pass har jag mäktat med på min nya fina vintercykel denna vinter, tur att jag investerat i ett par Monarker...

Syrebrist

Fyfan. Jag lärde mig inget av lördagens trettiosekundare så jag försökte igen. Att träning kan åsamka en så många olika fysiska tillstånd och sinnesstämningar allt ifrån eufori till det här, det kändes som en fylla som gått snett men utan det trevliga snacket på förfesten... Herrejävlar. Jag vill spy, sluta andas, lägga mig ner och samtidigt slita av mig själv kroppsdelar.

På't igen bara.

Väggat, igen

Herregud, nå får de ta och stoppa OS ett par veckor, jag är helt slut... Gårdagens 30 km... Ja, inte behöver jag väl skriva något mer om det? Inget jag kan skriva här gör det ändå rättvisa...

Det var en något obekväm känsla i mina lår idag efter trettiosekundarna igår... Det tog 3/4 av ett 2x20 min pass att ens få igång något som kan liknas med en mjuk och fin rörelse. Lite fascinerande var det ändå att känna att det släpper lite i slutet av passet och att effekten steg. Nu hade jag lagt ribban på Fetmax och inte någon övre tröskel, lite självinsikt har jag ändå samlat på mig under årens lopp. Jag har skrivit ner grymt lite Watt-data sen jag bytte hoj i skrubben, det beror inte på någon mental väggning med överdrivna skamkänslor utan mer på att jag inte riktigt hittat helt rätt ännu. Första veckan med den nya så var det rejält mycket lägre W än på den gamla. Kanske var det formen, kanske var den lite elak initialt för att liksom sätta ribban. Igår körde jag med 3,5 kg belastning och en förhoppning om 100 i kadens under de två inledande tiorna. Där är jag inte ännu riktigt, inte på tjugorna i alla fall.

30 sekunder

Första passet med en viktkorg som faller... 7,5% av kroppsvikten, herrejävlar. Det var länge sedan jag mådde så dåligt, Min otroligt skarpa huvudräkning gjorde att jag glömde att räkna med korgens egenvikt på första intervallen... Dumt det. Akut syrebrist är bara förnamnet.

3

Jag måste erkänna, jag gillar inte fyror på cykel. Inte alls faktiskt. På skidor, löpning och stavgång tycker jag att de är jättetrevliga men inte på cykel. Inte i skrubben i alla fall. Jag gjorde om gjorde rätt igår och körde just treor. Treor gillar jag. Efter två minuter är det inte en evighet kvar, det tar inte heller en kvart att återhämta sig så jag kan köra med kortare vila, två minuter. 6 reps av dessa intervaller på 120 i kadens och jag känner mig som en ny människa. Treor. Hör på namnet, Treeeeor. Hur bra som helst.¨

Sviterna efter fyra

Fyror är ingen lek, en prövning för en latmask. Jag gav mig på passet med en något nertaggad inställning, siktade på högre kadens än max effekt. Tidigare har jag kört dem på ca 90 i kadens men då jag denna vinter försöker överdriva kadensen åt bägge håll så siktade jag på 110-120. Det är definitivt utanför min komfortzon... Det var inte heller komfortabelt någon gång faktiskt. Pulsen såg fin ut och jag kom upp på bra höjd i den och kunde genomföra vad jag tagit mig för.

Alla de där tankarna om komfort och idrott kom på skam efter Anjas sista hopp... Jag trodde att hon skulle dö, faktiskt. Jag har missbedömt ett hopp en gång, inte i 100 km/h, men det borde ha kunnat vara 10 - 15 m långt och rätt högt. Hoppet hade en "sådär" landning som var väldigt brant. Jag laddade för allt vad jag kunde förmå mina skidor till och prickade ganska bra i upphoppet. Jag kommer aldrig att glömma känslan och tanken att: "där borde jag ha landat"... Sen kommer paniken, jag landade som ett spett, slog bort en hel del brosk i knäet och har inte kunnat åka skidor på samma sätt sedan dess. Anja slappnade av och tog smällen, de flesta andra hade nog dött av det som hon utsattes för. Respekt.

OS-guld på LCHF

Enligt Kostdoktorn...
Tyckte att han såg jääävligt slimmad ut innan, sen vad det beror på och hur karln äter det är en annan femma men lite intressant är det ändå om det stämmer att han käkar LCHF. Jag testade ju förra hösten och jag mådde då inget vidare på den dieten. Han vägrade bullar i Vinterstudion och ville hellre ha grädde... Jajävlar.

Ikväll blir det fyror...

Fettisdag

En fantastisk dag. Vi på kontoret har i dagarna bombarderats med igår tårta för att fira finanskrisens slut och stålverkens pånyttfödelse, idag semla för att fira, ja jag vet inte och slutligen 12 kg glass för att fira att det varit fel på ventilationen hela vintern. 12 kg glass på 60 pers. Fan det var snålt, väl?

Jag skulle behöva ett par veckor utomlands. Dels för att få lite cykelvana men framförallt att putsa på den något likbleka lekamen som döljer sig under mina kläder. Fyfan. D-vitamin är vi inte bortskämda med i det här landet...

Det borde vara förbjudet att blogga utan att ha något att säga, så:
Anthem X kommer snart som 29a. Reign X blir lättare nästa år. Rykten säger att XTC Advanced SL också kommer som 29a, redan till sommaren. Sådärja.

Uppföljning och analys

Ja, jag fortsätter att älta Ådalsloppet. Efter konsultation med Bodils Garmin kan jag konstatera att stigningen första milen var på 250 m varav 120 den sista kilometern. Kanske lite som skidalpinism? Ja det var en fin genomkörare ända ut i fingerspetsarna, ökade inte mitt syreupptag av det där så vetifan.

Det första OS-guldets dag kördes in i skrubben. Helt vridet, vi var tvungna att träna INNAN middag för att hinna med. Snacka om uppochnedvända världen. Jag är ett vanedjur utan dess like... Jag skulle vilja påstå att min bedrift vida överglänser Kalla's. Lågkadensande stod på schemat, kände mig kaxig och slängde på samma belastning som jag för en månad sedan körde fyror på. Inga FYROR utan bara fyra minuters lågkadensande med en minuts vila. Det gick fint att köra på samma belastning i tjugo minuter vilket borde bevisa att 5(4+1) ger samma effekt i 20 min. Eller nåt. Alltså orkar man det ena så fixar man det andra... Helt klart så kändes fyrorna ganska så jävla tokjobbiga för en månad sedan och jag fixade inte 5 första gången så the gräns is flyttad. Avslutade med två tior med successivt ökande/minskande av kadens. På det hela ett mycket trevligt pass, fast på ett heeeelt annat plan än gårdagens själsbalsamerande.

Viktkorg is the shit that will kill them btw, fan varvtalsoberoende är en utvecklingshämmande och onödig finess.

Ådalsloppet och en misslyckad väggning

Idag har jag åkt propagandaskidåking i vykortsvackert Ådalskt vinterlandskap. Förmodligen den vackraste tävling jag åkt alla kategorier, det var så sjukt vackert att min närmaste kombattant och jag pratade om att åka ett varv till runt myrarna. Det var helt, helt fantastiskt. Lägg därtill de finaste spår jag åkt i på 31 år och en temperatur på minus fem så förstår ni läget... Starten var fint, ca 1 mil uppför... Backen tog aldrig slut, jo till slut gjorde den det, men först skulle en rejäl avslutningsknäppa besegras innan myrarna låg framför fötterna. Men lungor som håller på att andas upp och ett hjärta som nästan slår hål på bröstkorgen kunde inte förstöra dagen, tvärtom kanske. Jag har som vanligt odugliga skidor på platten och utför, det kan kanske förklaras med att jag inte rört dem sedan Medelpad Classic... Men ändå... Det gick fint att åka uppför och jag kunde väl hålla ihop det hyfsat på myrarna men det saknas en del där. Spurta kan jag inte heller utan fick nöja mig med att inte ens komma upp jämsides. Men fan, det gör inget, jag försökte, fick hög puls och ett stort fånigt leende i nyllet! B försvarade familjehedern och gick in som andra tjej... Vilket Alla hjärtans dag-firande! Säkert 40 min över 90% var för oss bägge!

Kämpigt

Tävlingar sliter, det är bara så. Det hinner jag alltid glömma mellan säsongerna. Det kanske är bra att köra igenom systemet under vintern mha skidtävlingar, eller så är det inte det. Den här veckan har jag känt igen mig själv från sommarhalvåret. Trött på jobbet, koncentrationssvårigheter över lag och mestadels orkeslös. Det sätter sig liksom i huvudet, jag blir nästan lam i skallen av det. Nu får jag väl ändå säga att det är hyfsat skonsamt att bara ha två mil till tävlingsplatsen, lägg till 60 och känslan för veckan efter Billingeracet är inte långt borta. Det är kanske bra att träna på det här med?

Någon har sagt att min ram har kommit. Rykten går över hela landet och jag har gratulerats via sms. Men icke, jag har ingen ny ram hemma ännu. Men snart?

Dagen efter

När jag gick och la mig för att sova igår var det med skräckblandad förtjusning. Det var fint att smyga ner i sängen, att ligga där var både otroligt behagligt men samtidigt smärtsamt. Systemkontrollen var också lite skrämmande måndagen 0600, fungerar allt som det ska? Bär mina ben? Allt har gått bra förutom att ta på sig jeansen, höftböjarna tyckte att den rörelsen var over the top. Jag mår rätt hyfsat idag, det tackar jag gårdagens sena skatepass för. Tror jag lyckade spola bort mycket illasinnat ur musklerna med lite rehab på södra. Rätt fränt ändå att gå från död till lagom pigg på några få timmar. Värsta dagen brukar ju vara dagen efter, dagen efter... Så det kanske inte är lika skoj imorgon...

En episk väggning

Om någon av någon anledning skulle skriva en bok om mitt liv så skulle dagens tävling vara en av de viktigaste händelserna.

Första 25 km gick på 90 min, så långt allt väl. Tappade lite tempo men höll ändå rätt bra fart fram mot 30. Men milen kvar känner jag att livsgnistan fladdrar oroväckande och brinner svagt, 6 km kvar och den imploderar till ett svart hål. Botten nådd? Nej, jag såg nyligen på TV att även svarta hål dör. Det gjör således även jag. På en skylt står att läsa " Vätska 300m ", vätskan kommer aldrig. Eller det gör den, det är bara att jag färdas så sakta att 300m tar enormt lång tid. Väl där frågar jag efter sportdryck, damerna famlar och ropar att snart så. Vafan är det för vätskestation tänker jag, fan jag är snart hemma ändå, jag struntar i det. Inte smart. Vägen mot Bergeforsen är spikrak och plattare än Tom's pannkakor. Jag får stanna med jämna mellanrum, diagonalar utan någon särskild koordination eller takt, passgång är nog bättre beskrivning av växeln. Jag kommer aldrig med ord kunna beskriva känslan. Jag har aldrig upplevt något liknande. När jag kommer fram till stadion ser jag framför mig att direkt vara på upploppet, men nej, vi ska göra en liten loop på 150-200m uppför en liten liten pyttebacke. Jag är millimeter från att bryta ihop och kasta saker omkring mig när jag inser detta. På något sätt så är jag tillräckligt dum att köra den sista loopen, på upploppet står alla jag känner och skrattar åt mig, den nyligen korade Europamästaren skrattar och tar en bild, Brink skrattar mest. Bodil skrattar. Speakern skrattar. Det går så sakta att jag mycket väl kan tänka mig att upploppet på 60m tar en till ett par minuter men jag fäller graciöst över mållinjen för att spara ett par hundradelar.

Tror jag tog mig in under tre timmar. Jag förstår faktiskt inte hur. Sitter och kikar igenom Garminfilen, den säger att jag hade fina tider sista biten, en ganska så fin och bred kurva med Tempo en bra bit över 10 min/km någon fin peak närmare 13. Det var som sagt platt där.

Brink sa att man får ungefär samma känsla i kroppen av att köra Medelpad Classic som att åka Vasan. Jag ska inte åka Vasan.

Hur långt är 46 km?

Fan, jag har anmält mig till morgondagens Medelpad Classic Ski... Jag borde hinna att bli rätt trött på 46 km skidor, hoppas jag. Med tanke på hur trött jag blev av att valla mina skidor i dag så är sannolikheten väldigt stor att jag lyckas. Bli trött alltså.

Andreas knep idag ett nytt EM-guld som vintertriatlet. Inte illa för en gammal avdankad skidåkare. Enligt rykten var cykeln smått fantastisk, inget nytt där alltså...

Alsgaard

Alsgaard säger till tidningen Glid att han inte kommer att vara så bra på Vasan då han inte tränat så mycket i vinter. http://www.sportsys.nu/LC_KO_graf_tid_pr_mnd_ta.asp
Inte fan vet jag, men 45-60 timmar skidor i månaden är väl än hygglig grund? Under tävlingssäsong alltså... Jajävlar, jag hatar skidåkare. Det jävliga är ju att han alltid ansetts som en som inte tränar särskilt mycket, väl? Undra hur lite han tränade när han tränade för fullt men ändå mindre än de andra?

Styrkestak

Mitt nyförvärv till skrubben underlättar verkligen mitt styrkestakande. Tyvärr så rymmer bara viktkorgen 10 kg plus egenvikten 1 kg. Nu är det väl i sig ingen begränsning vid långa lågkadenssessioner utan mer vid korta 7-10s. Kanske inte heller att det är ett problem då 150 i kadens och 11 kg i belastning borde ju kanske räcka men jag inbillar mig att det är fint att kunna lasta på än mer från start, variation. Provade igår med sittande ryck i 10s. Det var lite svårare att komma upp i kadens då... Kör dem från noll sen bara plattan i mattan tills ca 10s. Känns helt ok i systemet efteråt. Nästa vecka ska jag testa att släppa på 7,5% av min kroppsvikt som belastning vid 150-200 i kadens, hålla så gott det går i 30s och sen repetera några gånger. Det ska bli spännande.

Gårdagen i siffror

Fyra st 8 min med 3 kg belastning (inkl korg) och ett försök på 100 i kadens. Det gick sådär.
5 st 7 sekunder med 12 kg och 100+ i kadens. Provade stående start, släppa korgen vid 100 och 50 i kadens. Vet inte vad men det gick väl bra. Inte så inspirerande träning igår, kroppen kändes lika miserabel som en ö i Västindien som precis drabbats av en jordbävelse. Fan.