Sista turen

Åkte ut och sladdade på lite halka igår. Mest bara för att bibehålla balanssinnet. Passade på att fota en skitig cykel inför en blocket-annons. Nu ska den tvättas och hängas upp till vinterförvaring om ingen känner sig manad att shoppa fincykel inför 2010.

Nya hjul

Så kom de, äntligen. Lång leveranstid men nu står de här hemma. Tänkta att fungera som träningshjul deLuxe och att göra Svarten mer komplett vid eventuell försäljning. Keramiska lager topptestade i Tysk facktidskrift, väger in på 1513g och ser helt ok ut. Spikraka och rullar löjligt lätt vid provsnurr. Ringlé ger ju mig som var med på den tiden vissa rysningar, det är bara en sak som är fel med de här och det är att de inte är lilaeloxerade...

Jag har tränat igen, igår. Känns bra. Första passen nu som det känns som om kroppen svarar på input. Fyrorna rullar på och jag är inte döende dagen efter längre, vilket ju är lite skönt. Faktiskt så körde jag två på raken och den andra dagen kändes mycket bättre, precis som det ska va, så jag har nog börjat att hitta rätt. Jag har vägrat ge mig med belastningen, alltså jag har istället för att sänka försökt komma runt min avsaknad av kapacitet på diverse sätt. Först blev det en hel fyra, några treor osv. Nästa pass två fyror några treor und so. Nu kör jag hela fyror, med en bonusintervall samt kan köra dem längre om jag vill. Så jag dammar väl på tills jag orkar fyra femmor eller kanske fem femmor sen ökar jag belastningen och börjar om. Som det är nu så kör jag dem på 410W, på min hoj som nog kanske är lite glädjemätare, det ska bli spännande att se om det går att öka på samma sätt som jag ökade mina tjugor i fjol. Alltså från 315 till 370W. Det är ju rätt många procents förbättring... Men det är faktiska data från förra vintern så det är väl bara att bättra dem till i år. Skam den som ger sig. Jag inbillar mig att jag behöver de här hårdare intervallerna mer än tjugor, jag har alltid kört tröskeintervaller, men aldrig fyror på ett kontrollerat sätt. I min värld känns det som om jag borde träna på det senare då jag inte är van dem och jag tror att en god vana är bra.

Dit och tillbaka

Ja, Fagersta visade sig från sin svartaste och blötaste sida. Min träningsiver dog i samma veva som jag upptäckte att jag lämnat hälften av min packning hemma. Träningen blev begränsad till promenaden till Konsum för att köpa en designad tandborste samt kräm ämnad för mina tänder. Stålverk är manliga platser, när det smäller då smäller det och smäller det så är det av en anledning. Jag skulle inte vilja vara med när eller om "hetan" drar iväg och spårar ur i slutet av valssträckan, glödande stål i i höga hastigheter är jag grymt tveksam till. Vi kunde gemensamt konstatera att mina ekrar troligen kommer ifrån Fagersta, ekrar är de tydligen bäst på, vem kunde väl tro att mitt jobb hade koppling till cykling?

Långa resor är tydligen formbyggande för mig. Efter 4,5 fyra på Monarken igår kväll kan jag inte längre skylla mina tävlingsresultat på långa bilresor. Satan.

Fagersta

Drar till Fagersta för att få lite omäxling i löpträningen... Eller nä, mina arbetskamrater och jag ska på utbildning. Jaja, vi får väl se vem som lär sig något. Jag borde fundera på tänkbara löprundor nu istället för att skriva den här skiten.

Körde fyror igår på Monarken. Var ganska säker på att min sista stund var kommen. Är fortfarande inte säker på att jag går säker, det känns som någon minerat hjärtat. Träning ska vara lustfyllt står det någonstans.

Aptrött

När Kent och jag igår satte oss i snabbmercan fylld med dyrplast från Taiwan så tyckte nog vi bägge att det var jäääääävligt långt till Sundsvall. Vi härdade ut i en timme ungefär innan vi kastade oss in i depå vid Gyldene Måsen. Vart vet jag inte, men jag kände mig klen och väldigt ödmjuk inför det faktum att det fortfarande var sju timmar kvar innan jag skulle få släpa min Trans Germany trunk uppför trapporna här hemma. Men som med precis allt så har det ett slut, även resan mellan Jönköping och Sundsvall. Den gick ganska fort, det underlättar att kunna snacka skit. Skitsnack är det som får tiden att gå ffw. Idag har tiden inte gått lika snabbt. Om man vill ha roligt på jobbet, så ska man inte ha roliga fritidsintressen. Samma sak gäller när man åker bort, eller går på semester. När det väl är dags för sådana aktiviteter så tänker i alla fall jag ofta att " det känns nog bättre att komma tillbaka till jobbet, efteråt, när jag väl haft roligt " eller nåt i den stilen. Men faktum är att för mig blir det tvärtom, kontrasten blir så knivskarp och tydlig för vad som verkligen är roligt och vad som inte är det. Helgens resa, var ju jobb, skulle man ju kunna säga, i alla fall för en del. För mig var det fritid. Alltså roligt. Inte jobb. Skoj, skoj, vakna upp på morgonen och känna sig laddad. Se fram emot en arbetsdag, eller vad jag nu ska kalla det. När jag vaknade i morse var jag mer sugen att hoppa från balkongen, inte skoj, skoj... Alltså. Något borde göras åt detta.

Cykeldagarna, en återblick

Fan, det bara small till i lördags så var den dagen slut. Han inte dricka vatten på hela dagen tror jag. Hittade kaffe vid tresnåret då hjärnan helt lämnat in. Riktigt roligt att snacka skit med allt och alla, många är grymt insatta i både det ena och det andra. Det som ändå är slående är den behagliga stämningen som infinner sig då likasinnade får nörda in riktigt, på inhägnat område dessutom. Mycket Maestro-snack har det blivit, rätt bra att bara kunna hänvisa till den Svenska mästartröjan om någon ifrågasätter effektiviteten... Vi var oblyga i montern och vägde våra grejer på en Park Tool-våg, live. Inte alltid sådant görs, väl?

Anthem X0 vägde in på strax under 10,2 kg.
XTC Advanced SL 8,8 kg med prislapp.
Anthem X Advanced SL ramkit väger 2,2 kg.
Durin SL 100 1360, okapad.

Svenska Cykeldagarna

Första gången för mig. Börjar stort med att hjälpa Jaguarverken och snacka lite giant, kanske lite magura också. Vet inte riktigt vad Kent har packat i bussen, Rabon ska få åka med i alla fall. Rätt troligt att även Di2 fräsern och lite annant smått och gott också får mediatid. Min Anthem X Advanced-ram har nog inte kommit ännu, fattas bara det för att göra dagen till julafton på riktigt. Hur som helst det ska blir roligt att göra ett besök på mässan och även galan. Jag ska erkänna att jag har förbannat dålig koll på vad jag har att förvänta mig där nere, men det brukar ordna sig. Löparskor och cykelskor är i alla fall nerpackade, om utifall att det ges tid till att röra på sidfläsket.

Kände mig kaxig inför gårdagens Skrubbträning men jag tror Monarken har inbyggd övermodskalibrering av motståndet...

Northug

Norrmännen har det jobbigt nu, deras superstjärna är inte bara Lusekofte och helylle, han har någon slags egen identitet bortom det hel-Norska. Men vad förväntar de sig av en kille som i en VM-spurt vänder sig om och väntar in konkurrenterna innan han sekunderna senare fullständigt krossar dem? Jag ser honom som räddningen för hela skidsporten. Alltså Red Bull sponsrar en längdåkare... Bara en sån sak.

http://www.langd.se/det-stormar-kring-northug.4654196-86106.html

Humörshöjare

Inget botar höstdepressioner som 70 min i skrubben. Hann med att stegra i en kvart till 310, sen några fyror på 410, efter det avslutade jag med en kvart till på icke definierbar belastning. Andra humörshöjare för dagen var att få skälla ut en Tysk, vår agent. Första gången jag verkligen blir riktigt arg under arbetstid. Annars brukar det mest bara vara skådebröd men idag så var det fel dag, fel kommentarer från dumfan och sånt. Borde tacka honom för det kändes ganska bra efteråt. Lite som Road Rage fast med bättre.

Väggen

Jag är inte på topp nu. Det är ju kanske bra, men det känns väldigt långt till den, i alla fall en tisdag i november. Jag fick en fantastiskt bra present av Bodil, en vattenkokare. Denna tillsammans med eget kaffe på kontoret kanske kan rädda mig ur svackan. Det enda positiva i världsbilden är att jag är lättare än jag någon gång varit de två senaste säsongerna. Alltid nåt.

Äpplen i mikrovågsugn!

Alltså, jag är allergisk mot äpplen. Det är synd, äpplen är min favoritfrukt. Det tråkiga i detta är att jag faktiskt inte alltid varit allergisk utan det har liksom vuxit fram på senare år. Alltså har jag liksom sett ljuset och blivit berövad av det samma. När mitt äppelpundande var som värst kunde en påse, stora, fina och alldeles underbara ryka på en dag. Lätt. Äpple och banan, samtidigt, är fantastiskt. Alltså en frukt i vardera hand och således momentan fruktsallad. De senaste åren har jag alltså levt frånskild min favorit, ok några "försök", eller kanske ska jag kalla dem för återfall har skett. Vilka jag givetvis snart bittert fått sona med kliande ögon och nysattacker. Men, så en dag säger min livskamrat att hon hört att äppelallergiker som mikrar sina älsklingar kan äta dem utan risk för tidig död. Jag blev grymt skeptisk men ändå något hoppfull. Nu är det så att jag helst avnjöt mina äpplen kalla, varma var inte alls lika intressant, men ändå, helt ok att kunna äta dem, i alla fall något. Så jag mikrar, äter det varma äpplet och väntar på domen. Den kommer inte. Inte illa. De senaste veckorna har jag sakta men säkert återuppbyggt mitt beroende, numer känns inte ens varma äpplen som ett nedköp, jag riktigt längtar efter att få dela ett, tålmodigt vänta de där världens näst längsta 30s (för de längsta, se Rysk) och sedan avnjuta syndens frukt. Eller var det kunskapens? Nåja, varma äpplen är lite som att äta äppelpaj lite då och då, en livskvalitetshöjare i novembermörkret.

Japp, jag är lättroad och uttråkad...

CRAFT BIKE Trans Germany 2010?

Fan. Nån som ska med?

Av någon händelse råkade jag halka in på deras hemsida, blev fast bland bilderna. Jävlar alltså, mitt livs cykelupplevelse. Så mäktigt att se vissa passager och känna igen sig. Nästan så jag känner hur det kändes, just där, just då. Som här tex:




Det här är taget i avslutningen av en lång klättring, kommer inte ihåg hur lång men någonstans mellan 30 till 60 min. Innan vi kom upp så skulle en otroligt löjligt idiotbrant stigning på gräs bemästras. Jag var inte kaxig där. När vi väl passerade stängslet så stod det där parkerad en flång-ny Porsche 911 turbo. Jag frågade ägaren varför han parkerat min bil där... Dumfan fattade inget. Jag blir vemodigt nostalgisk över att titta på bilderna. Stolt. Japp jag har varit där. Sånt gillar jag, att ha varit på platser och gjort något. Inte bara åkt någonstans och tittat, det är viktigt att göra något. Men det TG från 2008 kommer inte att gå att återuppleva, nästa år har de kapat ner tävlingen till 4 dagar. Helt plötsligt känns det genomförbart igen. Även logistiskt... Men 4 dagar? Är det en utmaning det??

Efterlyst

Vem är det medelålders drägg som rövat bort B till en Stockholmsförort i fjällen?

Försökte mig att på nytt att skaka igång 2010. Det gick något bättre denna gång. Multitalangen Svanebo har trimmat Monarken så nu slipper jag balansera på en vickande sadel. Det resulterade om inte annat i mer sinnesfrid på toppen av min pulskapacitet. Vet inte hur det känns riktigt, det gör väl liksom ont, mest jävlas mina luftrör. Men det kan jag leva med, bara att öka på den lokala kapaciteten för att kompensera minskat insug? Om Monstret bara kunde hålla ihop denna vinter så är jag nöjd. Gör den det inte så köper jag en sån där lyxtrainer som Tom har, eller en till Månknark, fast denna gång med viktkorg så jag kan köra tidsbesparande Rysk.

Nästa vecka är det cykeldagarna, jag ska vara där, så vill ni snacka Giant så står jag nog mitt ibland ett helt gäng sådana cyklar.

Svinis

Oj, vad fint det är med den florerande svinis-flunsan. Riktigt läckert. Tycker att det är lite vattkoppevarning på den här, vet du någon som har den, krama denne så att du får skiten någon gång. Inget att snåla på, den kommer ju ändå att drabba dig. Fast jag kommer inte att få den. Jag äter smör på mackan och D-vitamin så jag är snudd på odödlig.

31

Japp. Veteranklassen närmar sig med sjumilakliv.

Dagen har börjat bra. Bodil ställde fram käppen och ledde mig sedan till köket, där satte vi oss och väntade på tidningsbudet medan vi drack vårt kaffe på bit. Bästa skivan spelade de bästa bitarna hela morgonen.

Första cykelpasset

Det kändes inget vidare. Ganska dåligt om jag ska vara ärlig. Hade psyke för 60 min skrubb. Sen tog det stopp. Tänkte köra 4x4 men körde 5x3. Orkade inte mentalt att lägga till minuten. Illa. Nu har jag sparkat igång kroppen och någon gång under helgen blir det besök hos Test och Träningskliniken för utvärdering av min kasshet. Nu ska jag inte lipa in den här men igår var det segt.

Övriga mål för helgen är att montera nytt vintermonster, ev köpa en lampa, ett ryggispass och kanske stavgång. Undra om jag ska dubbla dubbelt i helgen för att komma i stämning? Ja just det!! Jag ska vinna 150 miljoner kr också.

Cyklar

Nu har jag åtgärdat frånvaron av vintercykel. Det ska villigt erkännas att det blev mycket bättre än jag hade tänkt mig. Nästan så att jag skäms över att ha en så fin vintercykel. Den förra ville mekaniskt inte vara med den sista vintern, växlar som tyckte att det var skit med växlar mm. Nu blir det ordning. En XTC-ram med XT rakt igenom. Ramen ser mycket bra ut och väger 1,6 kg i large. Mått och sånt ska vara som en XTC Advanced så det blir hemmaplan även på vintern.

Denna investering blir nog rätt viktig i vinter då dagens samtal med "han som levde" när monarken tillverkades inte gav hopp om en så särskilt ljus skrubbvinter. Inte på den i alla fall. Jag hade fel när jag sa att det inte finns några reservdelar, det finns en, det är bara det att det är den jag behöver och att denna specifika del kostar 8000 plus moms. "Det är många som frågat om den, men ingen som köpt den..." Undra om Monark är statligt? För hur i helvete kan man ha en reservdel som kostar 8000, som bevisligen är för dyr för att sälja och då inte sänka priset på den? När det ändå bara finns en kvar, som ingen köper... 4000 inkl moms vore den värd, då skulle jag ha ett problemfritt skrubbande resten av min karriär. Minst. Mekaniskt så överlever den nog Monarken mänskligheten med råge, känns det som.

Hatar cyklar.

Dag 2, 2010

Ja, cykelåret 2010 har börjat bra, med två löppass. Bodil slet med mig på ett par trösklar runt Ryggis, nästa år får jag pisk. 7,09 blev bästa tid, det gjordes med armar utan känsel och rejäl intervallhosta. Fint det i Svinistider, ont ska med ont fördrivas. Svinis går för fullt på jobbet, det började med att vår VD fick den. Sen har några torskat och idag var det en fullständig symfoniorkester med nysningar, harklingar och hosta. Ser bra ut. Jag ska sätta upp taggtråd runt kontoret. Inte för att jag inte skulle vilja ha svinis, den verkar ju spännande, lite mer insats än vanliga flunsor, väl? Men alla jag känner som haft den lever fortfarande. Var tydligen som en mild sommarbris. Men jag är lite sugen på en spruta, bra mot min fobi, mot sprutor alltså.

Imorrn är det styrelsemöte. Undra om jag ska ta och gå dit den här gången...

Avslutning

Jo, nu har jag firat nyår. Känns bra, eller i alla fall ok. Ska börja rulla igång någon träning nu, började med 50 min träningsvärk igår. Jag tror att det här blir bra. Har funderat litet på hur och vad jag ska göra. Januari till februari blir tuffa månader. Många tävlingar då. Har inte beslutat om tävlingen i mars men det hade varit lite fränt att köra några Vasor per år. Det börjar även bli dags att göra något åt Monarkens krånglande dator. Det lät hoppfullt senast jag talade med supporten, ju:

" Vi har en som var född när den tillverkades, han är här på fredagar "
" Reservdelar? Till den? ", " Nä sådana tillverkas inte längre "

Hur överlever jag om den kvällar helt? Måste jag komma ut ur skrubben? Hur tränar jag utan att veta vilken effekt jag producerar?? Många är frågorna, färre är svaren.

Den som vill får köpa min XTC Advanced SL för 25' med semi-fin-hjul (keramiska lager...)