2009

Jag och Bodil ska skriva ner våra mål inför 2009 snart. Jag smygstartar lite här för tränings skull.

2009 ska jag:

1. Springa milen snabbare än 39 min. Äh säg 38 så det blir en utmaning.
2. Cykla från första serpan och upp till parkeringen på 4 min, den övre.
3. Förbättra min Billinge-placering med minst 6 placeringar. Det samma gäller på SM. Alltså antalet förbättrade placeringar inte placeringen.
4. Cykla ifrån Brink uppför Södra, se punkt 2.
5. Åka och hälsa på i Gbg, som civil.
6. Springa till Loning
7. Cykla till Norge
8. Cykla i Norge
9. Flytta till Norge
10. Sluta jobba
11. Starta eget
12. Börja jobba
13. Cykla Trans Germany
14. Dra igång Trans Scandinavia

Inte nödvändigtvis i kronologisk ordning.

51 min

Jag hatar skidor. Men nu är det definitivt, jag har gått med i en annan klubb. Numera är jag Stockvikare. Så nu har jag kommit ut på riktigt som skidåkare. Den elfte ska jag köra min första skidtävling sedan 1995. Ja, ett motionslopp. Men fan halva mtb-sverige satsar ju all sin fritid på motionslopp...

Det är fränt med högintensiv träning, har jag läst. Jag åkte 90 min skidor igår, 51 av dem var över 85%. Idag skulle jag bara ut och "titta på spåren" som en kamrat till mig brukar säga. Jag landade på dryga 43 min över 85%. Detta på dryga timmen i åktid. Skidor är helt enkelt det absolut jävligaste som finns. Det bästa är ju att när jag är så pass kass som jag ändå är så måste jag gå på rött bara för att ens kunna ta mig framåt. Helt magiskt bra. En sak som är sämre är klister. Lite som att limma tubdäck varje dag, innan passet. Därför borde jag bara skejta men mina knän pallar det inte. Hatar knän. Iaf mina. Förmodligen kör jag för hårt nu. Men det är ju läckert, det gäller att hinna bli riktigt utbränd till sommaren så jag har nåt att skylla på!

Enkel

Jag är en enkel man med enkla intressen. Det är rätt skönt att komma till en sådan insikt. För ingen i hela världen kan påstå att cykel, skidåkning eller löpning är särskilt intellektuella idrotter. Sen vetifan, det är ju ett ganska banalt intresse att försöka bli bra på något som jag inte kommer att bli särskilt bra på. Undra vad idrottspsykologiböckerna skulle tycka om en sådan självinsikt? När jag kikar på idrott på TV så brukar jag ibland fundera varför vissa inte lägger av, ta Fredriksson som exempel. Inte den vassaste kniven i lådan just nu, men han hänger i. Fast skillnaden mellan honom och jag är flera, bla att jag förstår att jag inte är bäst... Så han är kanske inte rätt att ta som exempel, men vad jag försöker säga är att det finns ju något magiskt och fantastiskt i att inte vara bäst men ändå göra saker och ting så rätt som möjligt, inom den egna ramen. Och dessutom inte göra det för vinnings skull, alltså bara för att det får en att må bra. Eller nåt. Hur man nu kan må bra av att göra illa sig själv men det förstår bara vi. Låtsaselit helt enkelt. Men det är ju vi som gör att de bästa har några att slå. Tänk Apocalypse now utan statister, liksom.

Men givetvis fantiserar jag om att bli bra... Det har jag gjort i 17 år nu... Så jag är ingen vidare vass kniv jag heller...

Bruten tradition

Jag har aldrig i modern tid missat att träna på julafton, heller så har vi aldrig sparat att öppna julklapparna till efter tre på eftermiddagen. Vi brukar öppna dem på morgonen, till frukost så att det går att testa prylarna på morgonpasset... I år blev det som sagt inte som vanligt. Kanske inte så farligt att bryta en tradition ändå, får se det som en nystart på ett 2009 som sparkar röv. Magsjukan har börjat att släppa taget om mitt inre, inget vidare skoj men om man vill bli fin får man lida pin... Tänkte ut och sparka lite klassiskt idag men jag köpte en smal-tv istället. 2009 ska bli ett smalt år, bilden ovan får vara referens, ska posta en efter-bild i maj...

Grattis på Julafton!

Ikväll drar jag ut till de stora skogarna, alltså Loning. Kanske kan jag ut och lufta kroppen lite också men det är nog att hoppas för mycket. De senaste dagarna har jag bekantat mig med innesjukdomen Vinterkräksjukan. Förstår inte varför den är inne, finns absolut inget roligt eller häftigt med den, tvärtom. Men jag packar Buggarna utifall att. Givetvis ska jag göra mitt yttersta att ta den sedvanliga julaftonsmorgonlöpturen, men orkar jag inte knyta skorna så gör jag inte.

Fan, det går rätt fort, tiden alltså. Inte länge sedan det var samma tid i fjol känns det som. Sommaren -08 är lätt den kortaste i hela mitt liv. Jag blinkade sen var den över. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Svårt att greppa att min bästa tävling blev XC och SM, samtidigt alltså. Det har aldrig hänt tidigare. Jo, jag är lite nöjd med Billingeracet med men Trans Germany tog priset. Allt annat har känts som en gäspning. Det känns otroligt avlägset att jag och Micke har cyklat tvärs över Tyskland, mest som en dröm faktiskt. Att få dyka ut ur skogen in Oberwiesenthals dalgång är något jag tar med mig för resten av mitt liv.

Måndag

Snart är det vardag igen. Den här helgen har varit lite annorlunda. Hela lördagen låg jag ner och trodde att jag skulle dö, imorse var jag helt i fas och har åkt en del skidor. Något som kändes fantastiskt bra var hur Fischrarna gick, fint fäste och ett mycket trevligt glid. Känns lovande helt enkelt. Nu kanske jag har anledning att åka någon skidtävling och bli lite småelak på alla spinnrockar som skriker på en.

Egentligen borde jag inte blogga när jag inte har något att skriva om. Men vafan. Verkar som om göteborgarna ska ställa skåpet imorgon. Bäst att jag vallar Icebuggarna för det här kan bli slitit...

Mage

Helvete. Jag är kass, i magen. Jätteskoj. Hoppas det genererar ett snabbare avancemang mot tävlingsvikt. Mitt problem är bara det att jag aldrig tappar aptiten. Aldrig. Eller jo, när jag åkte på vattkoppor som tjugotreåring var jag lite småsliten i ett par veckor, men det är nästan enda gången, tror jag. Nu är det gränsfall. Jag kan säkert tvinga i mig nåt, men det blir inget vidare kul. Hade tänkt mig att halka omkring på södra och åka klassiskt, men jag är lite osäker på om kass mage och bakhalt är en bra kombination...

I och med den senaste tidens bakslag på bygga vintercykelfronten har jag beslutat att köpa en. Det blir en XTC 2, kanske. Om jag inte kommer på något mycket smartare under jul, vilket är knappast troligt att jag gör. Men då kanske det är för sent, att börja cykla ute så jag kanske skiter i't. Säkert någon som är sugen på att försöka cykla ifrån mig så det är väl säkrast att inte ha någon... Fast jag är också sugen på att cykla.

Skrubb

Ingen blir gladare än jag av lite skrubbande, det blev närmare bestämt 90 min idag. Undra vad grannarna tycker, egentligen? Vet att de hör mig, men ingen har sagt något elakt under de tre år jag bott här, så det borde vara ok. Kanske även lite sent av mig att fråga om det stör, nu...

Försökte desperat att få igång köpsuget idag, sladdade förbi Jagga och kikade på nollnior. Anthem X... Ja, den är fin. Nollan alltså. Men. Jag vet inte. Röden är ju röden. Tror inte den nya blir så in i helvete mycket bättre. Köper ingen röden blir det ingen X0 helt enkelt. Den nya XTC advanceden ser snabb ut, väger 8.9 ur lådan. Tyvärr verkar de vara svåra att få tag på, Jagga hade endast lyckats leta reda på en small, hur gärna jag än vill så kommer inte det att funka... Min fina Durin tillhör dem som ska återkallas, om det nu innebär ny gaffel 09 är ju det förträffligt... Kanske ska försöka lura åt mig en SL... Fast överlever verkligen jag utan Lock out? Ett alternativ vore ju att gå loss på lös XTC-ram och 100 mm gaffel. Borde då kunna spara ca 1,4 kg från de 10 som röden väger. Det innebär ju 8,6... Då har jag ändå inte pimpat med allt som gömmer sig här hemma...

När jag ändå är inne på ämnet vikt. Jag ska sätta en maxvikt för mitt tävlande nästa år. Har inte bestämt vilken men det lutar åt 77. En bra siffra. Det borde innebära ca 5,4 W/kg. Kanske. Eller så utgår jag från det senare värdet och vägrar starta om jag är sämre än just 5,4. Fan, tänk 6,7 det är ett helt universum emellan. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg, det är skönt att veta att jag är sämre och ha papper på det, så jag slipper fundera.

....

Jag skulle vilja skriva något elakt, men jag orkar inte. I morse var jag helt inne på att uppgradera skrubben med en svensk ergometer, sen gick jag in i väggen. Har suttit framför TVn hela kvällen, ute är det sämsta tänkbara vinterväder, dvs plusgrader och här inne finns det godis. Fan jag tycker inte ens om godis, men någon slags funktion fyller det väl. Gav mig på ett försök med vinterhojen igen, jag fick dit styrlagret... Sen upptäckte jag att min Foxgaffel inte alls hade uppskattat ett möte med mitträcket i hundra km/h, röret har en form av ett ägg. Snyggt. Bara aningens, så att det är svårt att se, såvida man inte har ett runt styrlager till hands som referens dvs... Nu blir det så att jag ska fan köpa mig en cykeljävel att köra slask med. Eller så använder Anthemen, American Classic-naven gillar säkert södra norrlands vägsaltningspolicy.

Högt på önskelistan nu:
Nåt som mäter effekt.
Något som går tyst och kan användas vid träning inomhus.
Radar. Kan vara bra att ha.

Illavarslande

Nu har alla 22 som tvingas lämna Sund Birsta fått reda på det. Ett satans jävla helvete. Veckan innan julafton. Mycket smidigt. Snudd på världsklass. Jag drabbas inte denna gång. Just nu känns det inte ens speciellt bra att bli kvar, den dåliga stämningen ligger som en tjock, fet dimma över kontoret. Givetvis är jag tacksam över att få behålla mitt jobb, men jag tänker även på dem som får sluta. Jag har blivit uppsagd vid två tillfällen under mitt arbetsverksamma liv. Båda gångerna har det blivit till det bättre. Känns som en klyscha men fan, det är sant. Det är bara ner med huvudet i fartställning och köra tills det svartnar.

Tror jag skiter i att skriva om kvällens lugna skiddistans. Snön var blank och hård, dessutom värkte mina ben av både träningsvärk och inflammationer. Fan, idag var det nattsvart. Nya tag imorrn!

Elofsson

Nu ska de fundera ut varför Per Elofsson var så in i helvete bra på att åka skidor. Tydligen så ska Mittuniversitetet forska i ämnet elithjärtan. Innan de slänger bort en massa onödiga forskningspengar så kan de ju slå mig en signal, jag har ju gjort lumpen med karln. Eller kanske inte. Beror på hur vi ser på saken. Vi låg på samma kompani och logement, men han var aldrig där. Jag tror att han blev bra för att han åkte gräddfil genom hela livet. Plus att han hade stort hjärta. En annan stackars lumparkamrat som levt hela sitt skidliv tillsammans med herr E men var tvungen att göra lumpen på riktigt (nåja... ett fältdygn...) var en smula bestört över att han inte var lika bra som honom. De hade lika bra testvärden, kunde lyfta lika mycket vikter och åka uppför en backe lika snabbt. Skillnaden var bara att när Elofsson var upp på krönet så andades han tre gånger sen kunde han köra backen lika snabbt igen, det kunde inte min kamrat. Otur. Det är mycket enklare att vara som jag, mycket sämre, dvs inte ha lika fina testvärden, då slipper jag ju fundera på varför jag inte är lika snabb.

Btw på tal om lumpen. Om någon skulle fråga mig om jag ville rycka in och göra lumpen på idrottspluton i Sollefteå igen, för resten av mitt liv skulle jag tveka, i två tiondelar innan jag sa ja. Snacka om bekymmerslöst liv, utan tvekan det absolut enklaste året i mitt liv, synd bara att jag inte fattade det då och prompt skulle göra det så in i helvete svårt...

För övrigt så var det sista passet på Friskis ikväll. Kanske någonsin. Jag tror jag ska hitta på nåt annat att låsa upp mig på i framtiden.

Rättelse

Ok, jag är inte bara rädd för Bodil när hon är sockerlåg, jag är alltid rädd för henne. Fick precis på käften för att jag skrev att jag var rädd för henne som hungrig. Så det är bäst att jag gör bot.

Faktum är att hon faktiskt gick iväg och handlade mat, trots att hon redan var hungrig samt att hon lagade lunch som nästan var klar när jag tränat klart.
Så nu slipper jag sova på balkongen i natt.

Jag har förutom att varit livrädd idag investerat i ett par klassiska längdskidor. Längdskidåkning är en grymt avslöjande idrott. För cykel kan det ibland finnas maxvikter, ta tex mina Race-hjul. Med lite god vilja kan jag, ibland, iaf någon gång ha klämt mig in under den maxvikten. Pröva att mörka din vikt när du köper längdskidor... "Jag väger hrm 77-79" säger jag till säljaren... "Right" säger säljaren och plockar fram skidorna. "Ställ dig avslappnat på dem"... Det där jävla plattjärnet sitter som nitat under foten och säljaren tittar misstroget på en och går efter styvare skidor, för tyngre åkare dvs... Sen när säljarskrället gått igenom hela butikens skidor och det finns 1 par(!!!!) som inte var så pass mjuka att fästvallan skulle släpa i snön hela tiden oavsett viktfördelning är det bara att stå med skammen och se otroligt korkad ut... Men de blev fina. Det tragiska är att de kanske blev FÖR hårda, men det får framtiden utvisa. Men nu är jag klädd för en hård vinter.

Keep it simple, stupid!

Igår försökte jag dricka öl. Det gick sådär. Även fast jag gav mig på Singha så gick det trögt, jag väggade efter 1,5 trettitrea. Inget vidare. Förstår inte poängen att dricka mer, den första är ju väldigt välsmakande men redan inne på den andra börjar frågan om varför dyka upp i mitt huvud. Så jag gav upp. Koncentrerade mig på att äta upp så mycket som möjligt av värdparets chips istället. Frågan om varför kom aldrig på tal där dock. Det kändes väldigt enkelt och självklart. Smarrigt helt enkelt. Osten och kexen åkte med de också av bara farten.

Jag är inget vidare smart. Det har jag vetat väldigt länge. Faktiskt röjdes alla tvivel undan redan på den första högskoliga mattekursen, där trodde jag mig ha stenkoll men lyckades sopa hem i princip alla fel. Det bästa var att jag fick veta resultatet ungefär vid den här tiden, alltså innan jul, muntligt av examinatorn. Dessutom sa denna att jag nog inte borde läsa matte då jag inte var något vidare på det. Det finns inget som är mer motiverande är någon som säger att jag inte kan. Faktiskt så lyckades jag ta mig igenom 35p matte, trots att jag inte kunde. Fast jag kommer inte ihåg ett skit av det jag läst, men det är en annan femma. Men jag har skulder som bevisar att jag läst!

Så med med min bristande smarthet i åtanke så tycker jag ändå att jag löste dagens trainerpass på ett rationellt sätt:
Tanken var först att köra 5 intervaller på tröskel, men jag ändrade mig och kom på att tjugor är det nya gröna år 2009, men då uppstod ett problem rörande vilan. Hur länge ska jag vila? Om jag vill köra tre stycken och redan är hungrig innan passets start? Detsamma gällde Bodil, hon var alltså också redan hungrig. Hon är sockerkänslig... Och jag är rädd för henne när hon är sockerlåg... Fan, orkar ju inte/har inte tid att vila länge. 5 min kändes kort och omständigt, tio var utom tidsgränsen. Fan, jag kör så långt jag tycker det är ok, utan vila. Så jag rationaliserade bort skiten och körde en 50-minuters tröskelintervall istället. Det var det, det. Trots min bristande logik kan jag alltså lösa problem.

Nu ska jag åka och köpa nya skidor.

Äntligen?

Jag borde väl ha skrivit lite tidigare om Johan Olssons bragdlopp men har haft fullt upp med att köra tjugominutare på trainern och fira en Conny som fyllt trettio. Nu kikade jag in på Aftonhoran och kunde konstatera att det krävdes en del bläddrande för att läsa om ovan nämda skidseger. Först var det en massa tjat om inhemsk ishockey. Ok, nu är jag lite mindre avigt inställd till hockey ät till fotboll, men ändå. Fan killen vann ju en världscuptävling, alltså sånt som händer utanför rikets gränser mot resten av de bästa i världen inom skidor. Alltså inte ett gäng lönnfeta och överbetalda slagskämpar. Och inte en Fredriksson så långt ögat kan nå, han sitter kanske i fängelse? Är han skidåkningens Bad Boy nu förresten?

Jorå jag är bitter mitt i natten också.

Go'natt.

Forum

Det är intressant med forum på internet. Jag har ju några favoritintressen, de hör ju inte direkt ihop förutom att det finns intresseforum. Det är fantastiskt vad slående likheterna är. Några på forumet vet allt och är kungar. De är de som rönt mest aktning oftast genom att ha köpt dyrast prylar eller på något sätt fått sig själva att framstå som allvetande. Det är väl som i livet i övrigt att vissa är mer ledarhundar än andra men det är ju så tydligt. Dem sätter man sig inte på. Ofta har de någon läcker bild som avatar(???) eller någon otroligt forumrätt formulering som signatur. Det är samma sak på hiforum.nu som det är på happymtb.org eller mtbr.com. En annan grej är att medlemmar kan bli så fantastiskt upprörda över vilken framgaffel som är den bästa eller om högtalarkablar gör någon inverkan på ljudet eller ej. På hififorum.nu har de fått lägga in en "sticky" med uppmaningen "snälla visa ödmjukhet i diskussionerna" !!! Man skulle kunna tro att det är olika lösningar på värdens svält eller länders gränsdragningar som diskuteras, INTE huruvida silver är bättre än koppar för ljudet i en kabel... Jag är ju väldigt intresserad så jag läser rätt mycket av vad som skrivs, det kan vara en bra källa till information om hur saker fungerar, eller ska jag säga, skulle kunna vara... Det är en annan slutsats som går att dra, människor älskar att kasta ur sig sanningar utan att ha en susning. Det närmaste de flesta kommit sina sanningar är att de läst om någon fet amerikan som testat något någon gång och tyckte att den där cykeln nog inte hade tillräckligt lång slagängd eller liknande. Att inte fler producenter anammar denna kanal som marknadsföring är för mig en gåta. Tänk att skicka på en av ledarhundarna en gratiströja eller 20% rabatt vid nästa inköp. Fan, importören behöver ju för fan inte ens bry sig om personen ifråga är bra, placerar sig på nåt podie eller liknande.
Men vänta nu... Kanske...

För att bli kung på happy verkar Cervelo gälla, hur konstigt det nu än är att ett räsermärke är mest inne på ett mtbforum...

På Fififorum kommer du nog rätt långt med en Accuphase, håll dig långt ifrån Hifiklubbens produkter, de är inte heta. Jo, hifi är bra jävla nördigt, jag vet.

Nu till något helt annat. Hur fan kan det vara så mycket snö ute? Det är ju snart jul? Då ska gräsmattorna vara gröna!? Det ska inte vara en halvmeter snö, senast det var det var jag någonstans 145-160 cm lång. Det är länge sedan nu.

Jag är en skidåkare

Fan, jag valde fel. Skulle ha gett fan i att satsa på cykel och bara laddat för skidåkning istället. Jag säger inte att jag skulle blivit bättre på det, men frågan är om jag blivit sämre? Kvällens övningar har gått i balans och skejtteknikträningens tecken. Skitkul. Faktiskt helt utan ironi den här gången. Det var löjligt skoj att sladda omkring uppe på Ängen. Satan alltså. Kanske ska börja med sånt sommartid med, teknikträning på cykel alltså. Allt hade varit fulländat om det inte varit för mitt trasiga högra knä. Jag behöver kortisonsprej för att kunna andas och Voltaren för att kunna röra mig. Det går sakta men säkert utför... Skiten svullnar upp efter ett par skejtpass på raken så jag tvingas nog in på trainern med jämna mellanrum, vilket kanske är bra.

Jag funderar på att köpa mig en trettiårspresent. Funderar kring Radar med Polaroidiserande linser. Lyxshades. Helt onödigt och därmed fantastiskt roligt. Precis som de Houdiniknickers jag har på mig nu, fick dem av Bodil i present, nästan löjligt sköna att sparka omkring i, helst efter träning. Nu i helgen planerar jag att spendera mången timma i dem, efter träning, mellan träning och absolut framför tjockTVn slumrandes följande våra svenska skidhjältar. Jag prövade lite skidsprint ikväll, ok jag gjorde ett ryck och körde allt jag hade en kort bit. Alla som säger att sprint inte har samma status som traditionell gren pga att det inte är tillräckligt jobbigt ska ha stryk. Jamen ffs det kändes som om jag skulle flyga i bitar samtidigt som jag flåsar upp lungorna. Mycket trevligt. Det ska jag göra igen.

I'm a Windstopper yes I am, Yes I am, huh, Yes I am, huh

Nära minus tio ikväll men rustad till tänderna i svenska funktionsplagg kände jag ingen rädsla. Städade ur kroppen med några fyror. Jag bråkar lite med min Garmin 405 då jag tycker att den är lite väl finkänslig och gärna stänger av sig själv utan att meddela mig först. Förutom just denna glitch så är jag rejält nöjd med den.

Kikade på lite pulsdata, måndagens spinningpass gav 41 minuter över 90%. Det är nog pers. Kände mig barnsligt pigg, kanske är det allt jag inte gjorde i Thailand som nu ger mig nya krafter. Kontinuerlig träning är överskattad. Idag fick jag lägga till ytterligare 25 minuter hjärtförstorande tid. Nu förväntar jag mig att vilopulsen ramlar ner till 27 igen, annars ska jag reklamera den här kroppen.

Fan, det är finanskris. Det är fan det. Sverige kommer att skickas tillbaka till stenåldern igen. Vi får vara glada om vi har råd att köpa vatten eller att det ens finns något att köpa över huvudet taget. Undra om jag ska sälja viten, men till vem? Imorrn är det tänkt att vara slutspel mellan facket och min arbetsgivare. Jag har inte rakat mig sen semestern, slutspelsskägg alltså. Facket by the way... Sveriges mest överskattade organisation? Jo, får se det imorrn kanske. Kanske ska söka jobb hos Unionen, DET verkar vara rätt marknadsområde nu...

Odugligt

Körde igenom lite skrubbande(trainer) igår. Kändes lite ok. Tiden går så fort!! 90 min är som tre fyra. Helt fantastiskt. Undra hur pass allvarlig skada jag har, i huvudet?

Jag försöker kränga min dyra anthemram på happy, igen. Vet inte varför, men jag brukar sälja såhär års. Jag är den som tänker stå upp mot den här finanskrisen och vända den på egen hand, genom cykelköp.

Mörker

Har precis kommit hem efter en snabb comeback som spinninginstruktör. Jag säger snabb för jag har som ambition att lägga av igen. Det är ju skoj och så att leda pass men jag hatar att vara låst till måndagar 19:15. Så vill ni smaka på 75 minuter intensiv och se en trött cyklist bli så pass trött att balansen sviktar efter passet så har ni nu två veckor på er. Snor, slem och konstiga ljud utlovas. Troligen kommer jag även tappa tråden i passet och börja improvisera. Hittills har inget av mina pass varit det andra likt, de är alla individer och jag är en stor konstnär... Fan vilket skitsnack... Ska bli skönt som fan att bara besöka pass och slippa fundera på hur mycket av andhämtningen som stör träningskamraterna.

Apropå att lägga av... Jag försöker hela tiden att lägga av med den här skiten. Det går "sådär". Gjorde det tappraste försöket 1997 sen har det bara gått utför. Hade jag inte kört sönder mina knän när jag just åkte utför kanske jag hade lyckats, men knappast troligt. När doften av fuktigt gräs/jord/sol/grönma når näsan kan jag riktigt känna känslan av att stå i en startfålla igen. Det var en sån "dos" som fick mig att börja igen, 2003. Jag och Bodil var ute och gick, då slog det mig att jag ville börja cykla igen. Satan vad dum jag är. Men i september var det riktigt nära att jag la av på riktigt. Men det kanske jag kan skylla på det norrländska mörkret?

Lustigt som fan ändå, skulle jag lista topp fem träningsupplevelser så vetifan om ett cykelpass skulle ta sig in topp tre ens. Undra varför? Etta, tvåa och trea skulle helt klart beslagtas av olika former av skidträning, alla skate. Ett i Åre, ett i Sollefteå och gårdagens. Alla på morgonen i samband med soluppgång och klarblå himmel. Det finns inget som slår det! Inte serpor på Mallis eller Tyska dalgångar. Knappast månlandskap på Lanzarote eller Pinjeskogar på Gran Canaria heller. Förstår det inte. Det var vackert i Canada också men jag väljer Svenskt landskap 7 dagar i veckan. Ok, ett cykelpass var grymt. Ensam i Kovlandsskogarna och trollsk dimma, det var ok. Kanske femma på listan. Fyra blir nog löppasset i Loningsskogarna när nån klantjägare skadeskjutit en björn, där jag sprang. Såhär i efterhand helt klart det med mest skryträttigheter... Fast nu när jag ändå är inne och yrar om Gudmundstjärn så kommer jag ju på ett fantastiskt mtb-pass, första dagen på semestern för ett par år sedan. Ok, det är topp fem. Kanske före gårdagens skidpass. Cykling kanske inte är så dumt ändå? Satan.

Ett år för sent?

Att jag inte tänkte på det!? Fan, jag borde ju köpt en Superfly som 29-åring, det måste ju varit helt rätt? Jag är ju otroligt giant-frälst, har ju egentligen inta haft så många andra cyklar sedan Jens Westegren och jag åkte Mongoose 1996. Det var tider det. MTB-festivalen det året var första OCH sista gången jag körde om honom. Nåja. Det där med niners har jag liksom inte förstått förrän Gary behagade att släppa en cykel som såg ut för något, alltså Superflyen. 2008 var den grymt snygg, 2009 har blivit liiite mindre attraktiv men ändå, den åker med. Men hur fan är det att cykla på en storhjuling?? Lite sugen är jag att testa, det är ju liksom fel; alltså lär det ju vara roligt.

Btw jag har kvar min Mongoose IBOC Team SX, den första av ramarna höll bra precis 24h, den andra höll i en knapp månad, sen gav jag upp och bad om syndernas förlåtelse och har aldrig sett tillbaka sedan dess.

Note to self...

Nästa gång det är fler minus än två och jag kör skate så ska jag komma ihåg att använda vindtäta brallor. Jag har ingen lust att uppleva det jag gjorde idag, igen. Hade jag fått välja hade jag hoppat över dagens upplevelse helt och hållet... Några utdrag från min inre konversation under bilresan hem:

"Vafan har jag fått snö i kallingarna?" "Näää, men vafan är det som känns så jävla kallt?" "SATAN!!!"

Helt allvarligt. Ni som förfrusit fötter vet hur det känns att stå i duschen efteråt... MEN DRA ÅT HELVETE!! Grannarna måste trott att jag tog livet av mig, lååååångsamt...

Det gick åt helvete

Jag som trodde att jag hade alla grejer till en fin vintercykel hemma, det var fel. Fick fel styrlager, jag som hade tvingat mig själv att börja smygmeka. Nu har ögonblicket passerat, nästa gång jag känner ett sug efter att bygga vintercykel kanske blir till våren, i bästa fall.

Det blev inget pass nr 2 idag heller. Köpte mig ett vallajärn och lite flourvalla istället, så nu jävlar är det fest.

The Plan

Nej, jag lär inte åka 8.5 kg stelt, förmodligen blir det 9.8 kg FS istället. 100 mm måste ju vara trevligt? Eller gungar det för mycket? Ja inte vet jag. Cykeln är nog minsta problemet, jag är lite oroad för hur min andning känns, antingen är jag bra jävla kass såhär års (också) eller så jävlas det igen. Jävlas det igen kanske det inte bara är astma, vad vet jag? Nu ett par timmar efter förmiddagens skidpass med fyrorinslag känns det hyfsat. Ska köra ett till idag och se hur kroppen reagerar på det. Apropå det, tror jag kör ett fyror-block var tredje vecka, eller ska jag köra var fjärde? Var femte? Med underhållande fyror där i mellan? Distans=Fegt? Maxstyrka?

Ett fyror-block borde ju kunna se ut enligt följande:

10 pass fyror. Det borde jag kunna hålla reda på... Givetvis några maxstyrkor inkluderade. De senare kör jag på cykeln och inte med 200 på stången i år.

Där-i-mellan-block:

2 pass fyror och ett gäng med trösklar, ett distans och något återhämtningspass.

Jag är lite sugen på att inkludera några fina plattan-i-mattan-distanspass också. Kanske kör all min distans så? Har på nåt sätt fått för mig att det kanske ska räcka med fyra tröskelintervaller under ett och samma pass. Nån jag känner körde jääääättelång uppvärming och jääääättelång nedvarvning, men inte såå himla många intervaller. Jag har alltid kört 10 min uppvärmning och sen 5-9 åttor eller nior med ett par minuters vila och 10 min nedvarvning. Kanske är det att elda för kråkor? Ingen aning. Kanske bättre med längre intervaller? Jafan. Jag har ingen aning.

En av mina favoriter och tillika fredagsmys i skrubben är 15+15+15 min med ökning av motstånd efter varje kvart och ingen vila. Ett sånt pass slutar alltid med längre tid över 90% än ett fyror-pass.

Ja, jag har lite att fundera på. Verkar inte som om jag kommer att bli proffs heller. Iofs inget klart så chefen kanske erbjuder mig ett kontrakt ändå...

Jag kan ha fel

Men fan, det börjar bli dags att bygga vintercykel snart.

Nu i helgen har jag tänkt mig att fundera ut hur jag ska lägga upp min vinter. Skidalpinism verkar ju fränt, som motionsform borde det ju vara kanon. Senast jag provade var jag halvhyfsad på att åka utför och uppför borde jag orka, att iaf sakta mak släpa mig. Annars funderar på att bara sätta fjolårets vinter på repeat och köra. Den funkade halvskapligt, tror att jag ska undvika experiment nu. Fast Micke lär ju mejla de senaste rönen så fort han kommer hem från resan och jag kommer att haka på, som vanligt. Undra vad jag ska ändra på då om nåt ska ändras? Kanske bara ska göra samma sak och ge fan att äta så mycket. Har ju fått en del förslag här om att gå ner till 75 och skaffa en 8.5kgs cykel. Lockande, sånär som på att jag gillar att äta och att det blir snordyrt att bygga en 8.5kgs anthem. Något som dock talar för ett avancemang i resultatlistorna 2009 är att jag redan nu börjat skejta, det dröjde sent in på förra vintern innan jag gjorde det. Alla vet ju att skejt är nyckeln till framgång och livslång lycka.

Nä, tyvärr åkte jag aldrig med den något pimpade Tuk-Tuken...

Ordning och reda

Jag är ingen större vän av ordning men på nåt sätt känns det som om tillvaron faller på plats i samma stund som jag stänger skrubbdörren och pular öronen fulla med musik och börjar trampa. Säsongen 2009 är härmed inledd.

Verktyg

I Thailand har jag återupptäckt ett gammalt favvoband; Tool. I och med att Bodil inte riktigt gillar dem så spelas de inte så ofta här hemma, men i en I-pod kan ingen höra dig skrika... Fan, alltså, på riktigt, tror inte de är helt dumma i huvet de killarna som skriver sådan musik. Snacka om lager på lagerprincipen när det gäller musik, flerdimensionellt är bara förnamnet.

Trots bilden ovan och ett kontinuerligt inmundigande av lokala ölsorter under två veckor är jag mer i fas viktmässigt i år den här tiden än något år på den här sidan av millenieskiftet. Satan alltså. Men kroppen känns inget vidare, slet mig igenom en timmes längd igårkväll, tänker göra det samma ikväll tills det släpper. Idag började jag budgetera för Keb-classic, det verkar bli en dyr resa, fan utrustningen kostar ju nästan som min anthem. Apropå den, nu börjar det bli läge för nån att ge mig ett skambud. INGEN har hört av sig, förutom Peters bud på 4000.- Nästan lite besviken är jag, annars brukar ju alltid någon chansa och säga "den är inte värd mer än 15000.-" eller "jag byter jämt mot min gamla Trek från 1997". Men inget. Fan. Sen hörde jag idag att några snabba grabbar ska åka giant 2009, förutom jag då alltså. Grabbarna ska åka stelt. Lurade. Varför välja en vanlig cykel när det går att välja en anthem!? Fast ok, jag vill också ha en XTC advanced SL...

25

Jajävlar. Sista gången jag tar semester. Fan, förra onsdagen var ingen bra dag, PAD bråkade på en flygplats och när jag skulle läsa på om de fått för sig att blockera Krabi också så såg jag på ST att Sund Birsta, där jag jobbar varslar 25 pers. Om jag räknar lite lätt baklänges nu så kan jag lista ut så pass att jag ligger precis på gränsen till att räknas in bland dessa 25. Om så är fallet hoppas jag att jag får gå i januari, då borde jag hinna träna en del. Då ska ni få se på fan. Isf blir det till att åka bra på Långlopps-SM i Falun. Det var nog fan den bästa nyheten, om det nu är sant det Öijer skriver. Är det sant så är det jääävligt bra. Att LL-SM går i Falun alltså... Resten ordnar sig, bara inte SM går i Varberg. Dit orkar jag ändå aldrig åka.

Jag är helt färdig efter gårdagens 24-timmars resa. När jag satt på muggen i Arlanda och tyckte synd om mig själv som måste resa så länge, kom jag på att det finns mtb-tävlingar som är lika långa. Helvetes jävlar vad läckert! Det bästa med att resa så långt från ett varmt ställe är att de dragit skidspår åt mig uppe på södra. Om jag nu bara orkar gå in i skrubben och gräva fram lite skidprylar kanske jag ska åka några varv på 800-metersslingan och städa ur skallen lite. Träna lite skulle kanske sitta fint, det är något jag inte gjort skitmycket av i Thailand. Lite barfotalöpning på stranden har det blivit men fan inte mycket mer.

Thailand som resmål förresten. ALLA säger ju att det är så otroligt fantastiskt med Thailand. Hade nog liiiite för stora förväntningar på det landet. Är inte helt hundra på att jag tänker åka tillbaka dit faktiskt, ska vara för att plaska bland akvariefiskar då. Det var ju faktiskt lite fränt. Annars tyckte jag mest att de "jättetrevliga Thailändarna" var riktiga smärtor i röven. Inte vår kompis Aod då, men annars var de mest trevliga så länge man viftade med papperslappar med bild på deras kung samt en större siffra, annars var vi nog blekfeta idioter från Sverige i deras ögon. Men vi hade bra skoj ändå. Fräckast var nog ändå Tub-Island. Jorå kullarna och stranden på bilden ligger ute till havs. Till höger i bild var det någon som såg en vattenorm. Efter det blev det mindre plaskande i vattnet för min del.