Massor av plast

Det man inte har i kunnande eller i benen får man köpa sig till. Gullefjun och jag har startat en ny tradition:

en folköl och montering av ny cykel.

En bit kvar

Körde idag V-norrlandsserien. Man kan säga att jag inte riktigt har den tekniska cyklingen i mig riktigt ännu... Peter Högström hade dragit en kanonbana, väääldigt teknisk. Det var det jag hoppades på när jag satte mig i CCMen och åkte upp. Det är kanon att chocka kroppen och få testa materialet i hetluften. Det är alltid annorlunda med nummerlapp på styret... Saker jag kom fram till:
1. Jag behöver höja styret
2. Jag behöver sänka sadeln
3. Jag måste träna branta utförslöpor. Kidsen åkte åttor runt mig. Tänka sig att de frågade om jag var landsvägscyklist!!!!? Det är ju som att säga åt en att "du suger"... hahahaa jag svarade med att jag cyklat mtb sen 1993... Kanske dags att lägga av snart... Jaja, vi har iaf mycket att lära av HCK, säga vad man vill men det finns eldsjälar i den klubben! Vi i klubben ska också annordna en tävling i vår. Det bestämde jag. Men den banan blir liite mindre teknisk. Nu ska jag ut och jogga med Bodil.

10 kg plast

Mmmm jag är dum i huvudet. Det är ingen som tror något annat heller. Egentligen så skulle jag ha åkt till Mjölby idag och kört den första XC-tävlingen. Lite trist att det inte blev så men alla bangade, till och med farsan. Det har nog inte hänt sen... nä det har aldrig hänt. Men vafan är man chef får man skylla sig själv. Så lite ansvar som möjligt = frihet! Såg att kommunen annonserade ut mitt drömjobb, ansvarig för Södra Bergets friluftsanläggning. Wow, där skulle jag trivas...
Smaskade lite 4x4 igår! Mysigt! Ikväll ska jag springa (nåja) 4x4, imorgon stavgång + cykel. Allt 4x4 och max 90 min/pass.

Återhämtning, 2,5 kg kvar...

Veckoslutet och helgen har varit återhämtande. Först firade vi att vi sålt en massa maskiner på jobbet med att äta tårta. Sen kom Bodils mamma på besök med morotskaka, oj jag glömde Toscakakan till fredagsfikat. Mor bjöd även hon på bullar när jag bytte hjul på bilen. Kroppen svarade med att gå ner i vikt. Av att vila och äta onyttigt! Jaja, man ska inte förstå allt men min diet skulle nog kunna bli en bästsäljare blan överviktiga sockerpundare... Rätt skönt att klara av hela trappen hem i ett svep igen, utan syra. Skönt, det känns som om kroppen svara lite på vilan, det är ju bra. Mitt blodvärde var rätt fint det med så allt verkar vara i sin ordning. Idag var jag ute och vispade runt lite blod i benen. Til mitt sällskap hade jag Flickvännet. Hon cyklar snart ifrån mig. 2h 10 min var vi ute och inte gick det så jävla sakta. Ska bara lära henne hur SPD funkar sen kanske jag startar henne i nåt lopp. Jag kanske ska bli manager och tjäna pengar på andras arbete? Ja, det vore najs.

Fan inte en enda svordom!! Men igår visade jag fingret åt några mopedburna tonårstjejer som inte kunde högerregeln. Nu ska jag fortsätta köra lugnt och fint så blir det kanske start till helgen. XC kanväl inte vara så jobbigt? Det var så länge sen jag körde ett sånt lopp att jag glömt hur de känns. Det enda jag kommer ihåg är ångesten innan start. Den var säkert grundad på någon erfarenhet...

Halvfort länge

Sen jag började cykla har träningsfilosofin halvfort länge varit melodin. Kommer ihåg att jag som nybörjare fick ge allt under ett helt pass för att ens hänga med. Utvecklingen gick till en början ganska raskt och snart kunde jag hänga med de stora pojkarna och jag förutspåddes av vissa en ljus framtid. Jag har aldrig ryggat för att spotta i nävarna och göra ett hederligt dagsverke (på cykeln...), jag har ofta kämpat tills någon fått ta hand om resterna, tack mor! Vet inte om det är så att jag är vek, fysiskt eller psykiskt för ibland blir jag sliten. Faktiskt är det nog så att jag under mitt verksamma cykelliv nog varit mer sliten än fräsch... Så förmodligen saknar jag känslan av när jag ska lägga av. Det kanske är osäkerhet, "jag kör en vända till", "någon mil till", "äh jag tränar idag med". Undra varför det är så? Ångesten är så jävla stark.
Undra vad de ger egentligen, de där halvhårda distanspassen? Ingen tävlingsfart och för mycket slitage på systemet så man inte kan genomföra de riktigt hårda passen. Ska man träna halvhårt för att tävla halvhårt? Min uppfattning är att sån träning gör en seg och utan klipp i benen. Det är känslan jag alltid haft på tävling, alltid känns det som om det skulle kunna gå att köra snabbare men benen vill inte. Man ska inte kunna ligga på max och ändå skälla ut publiken för att de röker bredvid banan, då utnyttjar man inte resurserna maximalt. Så vad göra? Nu ska jag vila, sen ska jag återgå till den träning jag körde i vintras. Tyvärr har jag lockats med på timjakt igen, därför brinner mina ben lite väl mycket. Nu blir det 4x4 igen.

Burn!

Idag blir det bildlöst. Hittar inget passande. Något passande skulle väl kunna vara en skogsbrand eller liknande. Skitben. Nu ska jag börja kör distans. Det ska bli många långa lugna timmar nu den närmaste tiden. Ska ni cykla med mig får ni ta det lugnt. Imorgon ska jag boka tid för att testa blodvärdet, om jag har något sådant kvar... Fan. Det borde ju bli dags att komma i form snart... Suger på den ett tag till...

Helvete i norr...

Den här helgen har gått i den höga pulsens tecken. Vädret har ju, som ni kanske märkt varit ganska så hyfsat. Gick på skiftet i torsdags och har hunnit avverka några pass nu. Maxstyrkan gick fint så nu slipper jag distans ännu en vecka. Cykeln käns fantastisk numer. Har nytt gummi på, Rubena Saurus verkar vara riktigt bra skit. REBA är nästan för bra, tur att jag inte har en Anthem för då skulle jag åka dit för doping.

Coach

En dag som denna skulle man haft en coach. En som kunde avgöra om känslan i benen är ren och skär vekhet eller om jag borde vila, mer. Som det är nu är jag min coach, iofs inte helt fel det heller. Men ibland skulle det vara skönt om någon annan bestämde vad som ska göras, det blir liksom lättare att göra saker då. Nu när jag ska köra morronpass är det lätt att hoppa över det då sängen är rätt skön strax före 0600. Även maxstyrkan efter 4x4 passet blir ju lidande då det är liiite meckigt att ta sig till Friskis. Måste ju sätta mig i bilen och åka iväg... Om någon kunde övertyga mig om att just dessa pass är de som gör mig till en bättre cyklist så skulle jag lätt göra dem. Jag skulle fan springa till månen om det var det som var grejjen. Tror jag...

Höll igen en smula på 4x4-passet idag efter överläggningar med min medbrottsling. Det kanske inte alltid är plattan i mattan som är rätt metod. Vi får se, jag gillar plattan i mattan, ibland. Men inte på distanspass. Jag lovar och svär att fortsätta släppa er andra i uppförsbackarna när pulsen går över 150...

SmutsSvart

Jag är nu mitt upp i den värsta av mina periodiserade träningsveckor, viloveckan. Jag får så mycket tid över, igår skulle jag tvätta en cykel, det slutade med att jag tvättade bilen och tittade på hockey hos Björn med Gullefjun och lösgodis. Och jag gillar inte ens hockey. Jag tror de unga åren på månskensrinken i Indal har satt för djupa spår i min själ och förluster med över 30 mål i baken har nog gjort sitt till. Men jag gillade nog att spela och jag avslutade min karriär med stil. Ett ögonblick och en känsla jag kommer att ha med mig resten av mitt liv. Jag spelade forward har jag för mig, spelade fult, hårt och bråkade med alla. Det kan vara svårt att tänka sig om man bara träffar mig civilt men jag var/är en ful jävel när det kommer till kritan. Jaja, i sista matchen, sista anfallet så kommer jag fri med målvakten, jag åkte väl söder motståndarna misstänker jag för kämpa det kan jag. Då händer det, jag som aldrig kunnat avsluta är helt iskall, fintar och drar ett stenhårt, spikrakt dragskott rakt upp, då menar jag bokstavligen, klockrent i det högra krysset. Lätt det snyggaste målet jag sett. Tränaren fäller följande kommentar när jag byter: "varför har du inte gjort sådär tidigare?" Ja det kan man undra... Men se vad lite avslappnat förhållningssätt kan göra för prestationen. Jag visste ju att inget spelade någon roll längre så det gjorde ju inget om jag skulle misslyckas. Därför gick det bra. Det förhållningssättet försöker jag ha med mig idag med, vem bryr sig om det går på tok?

Min cykel är fin, eller hur? Lite skitig bara. Jag har haft lite "issues" med sittställningen men det börjar nog arta sig. Ska ändra sadelhöjden enligt den fina formeln inseam x 0.883. Jag är så jävla sugen att träna hårt igen, har ju för fan vilat i två dagar nu. Imorgon blir det 4x4.

4 kg

Sådärja, en helg med distansträning. Tre hela pass faktiskt. Även fast jag är så jävla sliten har det gått att genomföra eländet. Jag har varit sugen på sömn från 19:30 på kvällarna och då har jag ändå oftast sovit på dagarna. Benen har slutat brinna, de är mera som kolbitar nu... Jag är riktigt under isen nu. Så här sliten har jag inte varit sen... Ja jag vet faktiskt inte om, över huvudet taget... Men jag är inte helt körd, det är mest benen som behöver den där återhämtningsveckan jag hoppat över ett tag nu. Idag inledde jag den med en liten promenad och cykelteknikträning med Bodil. Hon cyklar snart om mig. I övrigt tror jag kroppskrället är med på banan. Det börjar ju snart bli dags för tävlingar, Mjölby blir kanske min premiärtävling eller så Billingen. Får se hur återhämtningen går.

Fem kilo

Fyfan, kan bara konstatera att jag ligger 5 kg över matchvikten från i fjol... 4x4 har sina nackdelar med hunger och kolhydratlängtan... Formen den däremot är fanimej fem kilometer under toppen... Jaaaha, vad gör jag åt det här då? Mjaa jag vet inte, det löser sig nog med lite arbete, som vanligt.

Idag var jag ute och lekte med mina klubbkamrater som inte är några klubbkamrater. I vår iver att värva Gullefjun kom Micke och jag på att inte vi heller är medlemmar... Nåja. Med dåliga dagar bruka man märka fler grejer som är dåliga. Hade någon varit i närheten och skambjudit på min svarta plastcykel idag så hade den varit billig. Inget fel på den, men jag sitter fel, vevarna känns korta och är den inte lite tung? Fast å andra sidan är det ju som sagt fler än cykeln som är tunga... Jo, jag har lite ångest över det här. Det känns sådär faktiskt, inte mycket som är bra. Eller jooo kickdownomkörningen på 86.an var inte så tokig, den skriker så fint min lilla bil. Det tycker jag om. Såg en Civic Type R rulla omkring här i stan, gillar inte att den har blivit en mjukis, men liiite läcker är den allt. Läste även att Folkvagn ska släppa en Golf R36. Om inte det går bra den här säsongen säljer jag alla cyklar och lägger pengarna som hanpenning på en sån. 300 hk utan turbo i en "Hot-Hatch" det är mumma för vilsna 4x4-själar det!

Bra form!

Livet leker igen! Det har gått några veckor sen lägret och jag har kört på rätt bra sen dess. Tränar man själv lever man i sin egna lilla värld, det är ju först när man tränar med andra som man får en uppfattning om hur bra man är. Cyklade med Micke och Robban igår, man kan säga att jag luktar skidåkarurin nu... Men det är väl som vanligt då...

Nu är frågan hur jag ska anpassa 4x4 till stundande tävlingssäsong. Jag har börjat lite smått men utfallet har inte varit så lyckat, benen brinner mest hela tiden. Får nog dra ner på 4x4 ännu mer kanske och öka antalet längre intervaller. Mycket av båda är nog förödande för en vekling som jag!