Mmmaxpuls

Idag körde resten av Sundsvalls cyklister lite distans. Själv har jag kört rodelträning framför Tour de Ski. Skoj att se lite utveckling på skidnissarna, synd att Peter Larsson inte kan åka rätt väg bara, annars hade han vunnit. Man kan inte annat än förundras över Björgens kapacitet, bäst på sprint och distans. Fränt.
Jag har skickat iväg Bodil att köra lite intervaller, hon kommer snart att hänga av mig på löpningen om den här utvecklingen håller i sig.

Om jag skulle summera julen så kan jag konstatera att jag gick in i den stressad och med magproblem + lite infektion. Några dagar i Loning städade upp i skallen, några dagar på isiga vägar städade upp i kroppen så nu känns det mera normalt. Tycker dock att min prestationsförmåga är lite klen, i fjol innan jag vurpade på Östgöta kunde jag klämma några intervaller med runt 500W (det är inga verkliga siffror, men man ser ju att det skiljer en del...) på trainern, i fredags var jag en 100W kort till den prestationen. Det känns lite dumt. Men kanske att passet jag gjorde på morgonen sänkte effekten på trainern en smula, jag brukar bli lite klen efter löpning. Skitsaksamma, det är en bit till formen. Det som känns positivt är att jag ju i stora drag vet vad som behöver göras.

Mycket spännande att ha med en ny förmåga på gårdagens pass. Ska bli íntressant att se fortsatt utveckling. Kanske vi i framtiden kan vara typ fem stycken på de gemensamma passen!? Då får man ju nästa lite klungerfarenhet och med sådan kanske jag blir tvungen att åka lite landsvägstävlingar med

New Noise

Kropphelvetet börjar kännas som den borde. Jag och Bodil körde lite intervaller runt Ryggis idag. Löpsteg har jag aldrig haft men det skiter hjärtat i. Pulsen svarade som jag hoppades och jag kunde ligga på jämn och hög belastning. Det är rätt skönt där med full ventilation och inte FÖR mycket syra i benen. Mer sånt blir det. Jag hade tänkt öka volymen den här vintern men jag tror jag ska öka intensiteten istället. Det passar en överstressad blekfet norrlänning bättre, tror jag. Målet är att bli så bra som möjligt under rådande förutsättningar. Och tiden är helt klart en begränsande faktor.

Har varit och handlat lite ny leksaker med. Det blir mycket svart plast 2007, allt för att leva upp till mitt namn här på bloggen.

Fat n´ Ass Check

Efter att ha dragits med allehanda skräpåkommor den här senaste månaden, plus en resa till ett land jag aldrig tänker återse. Kan jag lugnt konstatera att det är en bit till toppform. Vågjäveln visar för mycket, likaså pulsmätaren. Det går sakta, jag känner mig tung. Mina kamrater pissar på mig ständigt, är det inte på cykeln så är det under fikat. Jag går aldrig säker. Fan ibland undrar jag om mor och far verkligen betalar dem tillräckligt för att umgås med mig... Ja, skit samma, hellre dem än inga alls.

Igår löste jag ett av de mest svårlösta problem som finns, nämligen om man kan räkna tiden man stannar för att käka kraftacka som träning? Igår var det inga prob då pulsen aldrig understeg 130 = distanspuls, alltså var även den stillastående tiden träning. Resten var enligt pulsklockan intervall eller tempo, i tre timmar. Bra skit!

Idag var det lite trevligare, så jag stannade klockan under inmundigandet av mina vänners krafttackor.

Ser redan nu att Mr N blir satans giftig för alla smalhjulingsmarodörer därute, Mr B kommer att nå oanade framgångar som Hockeybockey-proffs, och jag ska satsa på att bli rodelstjärna.

Livet är bra bra ibland!

Plyschmannens bekännelser

En mycket god vän kallade mig för Plyschmannen idag. Han har rätt. Minusgrader, trötthet och flickvän är ingen ursäkt för att icke vara närvarande vid Alltank 10:00. Jag visste detta när jag vaknade i morse, ändå ställde jag fram väckarklockan med tjugo minuter. Sen ringde inte klockeländet, vilket ledde till att A3an fick yla litet mellan Loning och Sundsvall... Väl framme i stan kändes det som en kopp kaffe var mer lockande än tre timmar distans. Ja jag vet, de orden kommer jag att få leva med, i resten av mitt liv. Men lika bra att ni får höra det från mig än från nån förvrängd källa.

Julhelgen har spenderats springande, promenerande och i fullständigt ryggläge. De aktiva perioderna har varit i gränslandet kring 190 medan de inaktiva nog tangerat 40 vi flertal tillfällen. Jag gillar Julefrid, och i Loningskogarna finner man både lugnet och harmonin. Till sommaren ska jag köra backintervaller upp till grustaget, precis som på den gamla goda tiden. Det har jag gjort förr, och den gamla träningslingan ska jag damma av med. Vet inte hur många höjdmeter varje varv ger, men det räcker och blir över. Garanterat en "riktig tävlingsbana". Jag kommer att bli grymmast.

Cairos fjollor

Äntligen hemma. Cairo är inte min grej. Det hela började med att bussen till hotellet körde i fel riktning på motorvägen. Sen var den resan förstörd. Under onsdagen var jag helt övertygad om att jag aldrig skulle komma hem igen. Trafiken är helt galen, folk kör utan backspeglar eftersom de inte får plats i trafiken! Det är ok så länge det går sakta men på motorvägen är det inget roligt längre när det går 120 och föraren åker slalom mellan bilar/åsnor/traktorer/hål ivägen och människor. Vi såg ungefär tiotalet nykrockade bilar den dagen.
Att landa på Midlanda har aldrig varit så skönt. Hade tänkt köra distans idag men mina nerver behövde vila, så det blev lite löpning med Bodil istället. Mycket bra pass, men mina lungor/luftvägar känns som om jag varit storrökare sen -82. Luften var inte heller nån höjdare. Jag säger som min kollega Göran; "Idag är det 13 december och Lucia, det är första och sista gången jag åker till 6th October City"

Jag älskar Sverige!

Wake up, dead man, wake up.

Jag längtar till sommaren. Jag längtar efter nervositeten av att stå på startlinjen och höra " 30 sekunder kvar..." Känslan av viktlöshet precis när startskottet gått och alla flyger iväg. Att få känna mjölksyran skjuta i kroppen och att få pressa ur sig till det yttersta. Vi får bara en chans att uppleva varje ögonblick! Och vilka ögonblick det kommer att bli!

Nästa vecka drar jag till det förlovade landet Egypten, undra om jag hinner se några pyramider? Ska bli intressant att se något för mig helt nytt. När jag kommer tillbaka är det snart vinterläger, f'låt Jul...