CBS 60 min (of pain?)

Det är lite vridet det här vi håller på med. Sitta hemma, stirra in i en vägg och försöka få kroppen att generera effekt mot en gummirulle. Ja, ja idag gjorde det lite ont på ett trevligt sätt, inte riktigt som i starten på en tävling men nästan. Lite som om att ha sällskap under träningen, lite smärta i benen kan göra att tiden går snabbare, mycket smärta kan få tiden att gå jäättesakta. Jag gillar den här varianten av smärta mer än "startsmärtan", den senare får en att vilja bryta ihop och aldrig mer komma igen medan den trivsammare varianten får en att vilja köra mer, komma lite närmre gränsen, bara lite till och lite hårdare, håller man på så kommer den trevliga smärtans elaka kusin och tar över och allt blir till ett helvete. Men det är rätt roligt det med...

På spåret

Det är som en ritual. Uppvärmning, intervall, vila, intervall, ansträngning, avslappning, hitta rytmen, komma ihåg att andas, slappna av. Dagens pass kändes som om jag sattes på ett spår och jag bara gjorde. Precis som förut men ändå lite annorlunda, lite bättre, lite mindre dum... Nu jävlar!

Gårdagens pass var en ren styrkedemonstration. Inte av mig utan av min flickvän, Bodil. Regn, skitväder på riktigt. Det är såna dagar som skiljer ut de som har det från de som inte har det. Det var fostrande 12 km löpning och jag blev allt lite trött jag med...

Så det var sååå det kändes...

Hade tydligen glömt bort hur det är att frysa under träningspassen. 70 min naturlig intervall ledde till fingrar och tår utan känsel. Nu blev jag påmind om hur det känns att få tillbaka känseln igen...
Passet flöt på som vanligt, försökte hålla ett jämnt tempo, körde några inslag med "bära cykeln på axeln" övningar. Ja nu tror säkert folk runtom i Sundsvall att jag blivit ännu galnare. De har så rätt...

Men ta i då för helvete!

Jag bli så jävla less! På stress, sukdomar, skador och annat skit. På människor som tror att de äger världen för att de kör bil. Eller på alla de andra som tror att de äger världen för den delen. På de som saknar ödmjukhet, på de som inte har nån koll, jag hatar människor helt enkelt.

Nåt jag inte är less på är fina höstturer i lagom temperatur. Idag kan ha varit sista dansen med Anthem. Sen ska jag dricka kaffe, och äta en ostmacka. Det är jag inte heller less på!

Dagens hösttur handlade om en för mig äcklig belastning, körde tills det blev suddigt sen lite till, varvade detta med lite för dålig återhämtning. Det är så jävla skönt att ta i när man är less!

Fan, fan, faan...

HATAR hösten, alla är sjuka och jag är käsnlig. Skulle behöva ett vårläger, NU! Motivationen är så körd i botten att jag skulle kunnat lagt av igår, sålt cyklarna och aldrig mer klommit tillbaka. Kombinationen av höstmörker och idiotstress på jobbet gör väl sitt till. Kanske ska ta en vilovecka snart, eller vilomånad... CX-tävlingen till helgen hänger löst, fast det kanske skulle kunna vara kul med... Ja den som lever får se!

Btw kika in på www.greatsports.se under ambassadörer... Toppcyklist är lite att ta i... Har sagt till om att det ska ändras men det händer inget... Efter nästa säsong kan det får stå toppcyklist, hoppas jag!

Nya tider

Äntligen höst! Då är det snart vinter och när den är över är det ny säsong.
Ibland kan det vara skönt att påminna sig om det som varit, tex sommaren som "snart" tar slut. Det har helt enkelt varit en bra sommar, massa roliga lekar och övningar. En hel del kaffe har det blivit med, precis som det ska vara.
Igår kväll provade jag en Cyclocross, rätt läckert, misstänker att tävlingsformen är jobbig. Duh! Har även tjurat på med löpningen och kan nu ärligt säga att jag springer ifrån överviktiga 60 åriga tanter. De som är 50 och yngre klarar jag inte riktigt att hålla rygg på, men det kommer!

TSTWKT

Här ser ni stans absolut läckraste hoj! En Anthem i XS, ramen är så slopad att dämparen knappt får plats. Snart får Gunn-Rita se upp...